Recension: Nichols, Grace; The fat black woman’s poems; 1984

The fat black woman's poemsVärldsutmaning innebär för mig en bok från varje land i hela världen och då blir jag jätteglad när jag blir positivt överraskad. Så var fallet då jag hittade (den visserligen utvandrade) poeten Grace Nichols från Guyana. Hennes bok The fat black woman’s poems är underbar!

Grace Nichols är född i Guyanas huvudstad Georgetown 1950 och hon bodde där tills hon var 27 och utbildad lärare. Då flyttade hon till USA.

The fat black woman’s poems är egentligen en samlingsvolym, men den innehåller många dikter från just den boken. Jag ger er ett smakprov från en av mina favoriter.

Looking at Miss World

(…)

The fat black woman awaits in vain
slim after slim aspirant appears
baring her treasures in hopeful despair
this the fat black woman can hardly bear

(…)

Vilken normalviktig till fet kvinna känner inte igen sig i dessa rader? Jag är glad över att tävlingen i Sverige har förlorat sin glans för länge sedan.

Jag läser om Grace Nichols att hennes dikter har en typisk karibisk rytm och är det så är jag sugen på att läsa fler karibiska poeter. Jag älskade takten, men framförallt älskade jag tonen och den subtila kritiken om samhällets normer och utseendefixering. En annan sak jag tyckte mycket om var det karibiska innehållet där jag verkligen kunde känna havets bris, hettan från solen och doften av färsk mango.

The fat black woman’s poems förenar postkoloniala teman med feminism, något som flera andra också gjort bra. Nichols gör det briljant, men läst gärna även Grace Mera Molisa från Vanuatu som har liknande vinkel på sina dikter, fastän hon kommer från Söderhavet och inte från Karibien.

Läs mer: Adlibris, Bokus

Kommentera

Your email address will not be published.

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.