Recension: Naranjo, Carmen; Ondina; 1983

Carmen NaranjoDen femte novellen jag recenserar i min minitemavecka om Latinamerika är Carmen Naranjos Ondina. Naranjo kommer från Costa Rica och hon har en lång karriär inom kulturen i landet. Hon har bland annat varit kulturminister och är mycket engagerad i kvinnofrågor. Ondina finns publicerad i En färd mot vindens ansikte av Göran Skogberg (red).

Jag-personen i novellen är en man och han är på besök hos några vänner och ser den underbart vackra Ondina. Vännerna förnekar hennes existens, men han blir ändå besatt av henne. Han gör allt för att komma i kontakt med henne, men lyckas inte. När föräldrarna i familjen dör och han är där på begravning kommer Ondina i form av en liten flicka fram till honom. Han blir genast kåt och förför henne. De gifter sig.

Detta är andra novellen denna vecka som har en mycket tveksam sexscen. Jag blev lika kluven den här gången som förra gången. I den här är dock den magiska realismen mer framträdande och jag förstod att det handlade om övernaturliga saker. Fick dock inte ihop det och ska erkänna att jag blev mer äcklad än fundersam. Jag gissar dock att jag missar något viktigt här.

Kommentera

Your email address will not be published.

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Läs mer om hur dina kommentarsuppgifter behandlas.