Recension: Dickinson, Miranda; I’ll take New York; 2014

I'll take New YorkEfter att ha läst alla Mhairi McFarlane fick jag tips om Miranda Dickinson. Hon finns inte på svenska, men väl som ljudbok på engelska på Storytel. Så jag bestämde mig för att lyssna på den som var allra mest New York, I’ll take New York. Just för att det var lite vad jag ville ha just nu.

Bea bestämmer sig för att göra slut med sin pojkvän när han gjort henne besviken för vad hon upplever är sista gången. Han dök inte upp när hon arrangerat en middag för hela hennes släkt. Släkten är brittisk och själva bor de i New York. På en fest strax efter uppbrottet träffar Bea Jake som ligger i skilsmässa. Tillsammans sluter de en pakt att aldrig skaffa ett förhållande. De blir vänner, men när känslorna fördjupas klarar ingen av dem att bryta paketen. Sedan dyker deras ex upp och vill ha dem tillbaka.

Det var en helt ok chicklit med de ingredienser som är obligatoriska för postfeminsitiska författare. Bea är självständig och framgångsrik, men har hamnat lite snett i relationer och vet inte sitt eget bästa. Jake är också framgångsrik och snygg, men framförallt är han en bra kille. Det hela görs dock utan McFarlanes finess. Det blir för många intriger och för osannolika sådana. Varför skulle Bea ens fundera på att ta sitt ex tillbaka efter allt vad han gjort, när han inte bemödat sig att prata med henne på sju månader? Varför pratar inte folk med sina ex eller framförallt  sina blivande exmakar? Det fanns flera logiska vurpor, men min största kritik är att kärleken (nästan) hela tiden handlar om antingen eller (antingen ny kille/tjej eller sitt ex), som om singelskapet inte var ett alternativ. Detta trots hela temat i boken som handlar just om glädjen i att vara singel.

Sedan måste jag säga att uppläsningen var rätt så jobbig. Uppläsaren var skåldespelaren Penelope Rawlins. Jag tyckte framförallt att hennes mörka mansröster var lite väl överdrivna. Sedan växlade hon mellan amerikanska och brittisk engenska på ett sätt som för mig blev lite förvirrat, även om jag förstår att det blev mer autentiskt.

Lite spoilervarning för er som vill läsa fler böcker av Dickninson

Jag har förstått att detta är en lös fortsättning på Fairytale of New York. Rose, som här huvudperson i den, finns med som en bifigur i denna. I ett oerhört lyckligt förhållande. Jag undrade lite över varför det hela tiden underströks hur otroligt lyckliga de var, men nu förstår jag det. Har man läst en chicklit vill man ju inte i nästa få veta att det gick sådär. En annan kul grej var att Rose och hennes man gick in tillsammans när de gifter sig. Mycket rolig detalj!

Läs mer: Adlibris, Bokus

Lämna ett svar

Your email address will not be published.

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.