Mitt politiska liv: ”Vi tar väl personvalet med acklamation!?!”

Hannas riksdagskampanj

Bild från valaffisch från 2002. Texten löd: Liberal Radikal Feminist. Foto: Johan Örneblad.

Jag skrev i förra inlägget om att jag (eventuellt) valde att satsa på fel valkrets när det kom till mina drömmar om riksdagen. Nu släpper vi spekulationer och riktar in oss på vad som hände sedan. Jag förstod att jag skulle bli erbjuden en tredjeplats på riksdagslistan i Skaraborg, men provvalsresultatet var än så länge hemligt.

Jag förberedde mig på en resa till Skara, där mötet som skulle fastställa listan, skulle hållas. LUF fanns inte i Skaraborg vid den här tiden så jag tog med mig moraliskt stöd i form av min vän tillika ordföranden för LUF Väst (där Skaraborg var en del), Axel.

Axel och jag förberedde varsitt kort anförande om varför jag skulle passa bäst som listetta. Vi övade i bilen dit. Förutom min mamma och pappa, visste jag att jag hade en supporter. Resten var en helt öppen historia. Jag var inte särskilt väl förberedd när det gäller att kolla upp vad deltagarna på mötet skulle kunna tänkas rösta på. Här borde ju en gedigen förundersökning gjorts. Men jag var ung och väldigt grön.

Provvalsresultatet offentliggjordes på mötet. Nomineringskommitténs ordförande sa att de valt att stryka alla som bara röstat på en person (man brukar få sätta ett antal röster och i det här fallet fått rangordna tre personer med 5, 3 och 1 poäng). Christer Winbäck hade segrat stort, därför föreslogs han som etta. Vid en titt på rösterna kunde jag se att om mammas och pappas 5+5 poäng hade lagts till hade det bara krävt någon enstaka person till som inte röstat på tre personer, men röstat på mig, för att det skulle vara helt jämt skägg. Å andra sidan kan det gälla även Christer.

Eva Eriksson, fd riksdagsledamot för folkpartiet Skaraborg, skulle vara ordförande på mötet. Jag visste inte vart jag hade henne. Hon är en mycket bestämd person och jag räknade med att hon var mot mig. Alltså blev jag inte särskilt besviken när jag hörde att hon fått förhinder och att en anna fd riksdagsledamot skulle hålla i mötet istället. I efterhand, när jag fått veta att Eva snarare var med mig, har jag tänkt hur annorlunda mötet hade kunna blivit. Inte att folk hade röstat annorlunda, men jag hade förmodligen känt mig bättre till mods.

Mötesordföranden visade tydligt att han inte ville sitta på möte hela kvällen och han hade absolut inte för avsikt att hålla några avancerade röstningsförfaranden. Han sa ungefär (jag minns ju inte exakt eftersom detta var 16 år sedan): Ja, vi vet väl alla hur detta kommer att sluta så det är väl lika bra att rösta med handuppräckning? Axel protesterade och sa att det är kutym att ta alla personval med sluten omröstning. Det accepterades under suckar och med himlande ögon. Det kändes inte jättekul för mig, inte alls kul faktiskt.

Det är klart att allt var klart redan innan mötet började, men jag vägrade att ge upp innan jag försökt. Jag fick hälsa på en äldre dam som klart och tydligt deklarerade för mig att hon skulle rösta på mig. Resten skulle rösta på Christer Winbäck, en doldis för de flesta utanför Skövde, men den som blivit föreslagen att toppa listan.

Under pläderingarna, som inte var så många, höll jag och Axel varsitt kort anförande och Christer Winbäck ett långt. Han blev avsnoppad av ordföranden, vilket inte heller kan ha känts så kul. Allt hade kunnat skötas snyggare. Det fanns även möjlighet att ställa frågor. En man ställde sig upp och frågade mig en sak som jag då, 2002 inte trodde att jag någonsin skulle få höra.

Hade jag någon markservice? Christer hade ju en fru som skulle lotsa honom igenom valrörelsen och laga hans mat och tvätta hans kläder. Hur skulle jag göra? Det krävs ju en hel del av en om man ska jobba hårt och en valrörelse kräver det. Jag skojade bort och sa att det blev en och annan middag inhandlad på Seven eleven. Min mamma var så rasande att hon höll på att ställa sig upp och skrika: Jag tvättar hennes kläder och lagar hennes mat om det ska vara så!

Jag vann givetvis inte omröstningen.  Den äldre damen, den tidigare kända supporten och mina föräldrar var förmodligen dem som röstade på mig. Alla andra på Christer Winbäck (jag hade inte själv rösträtt pga av medlem i Göteborg). Jag åkte hem med en fadd smak i munnen. Jag skulle aldrig göra om det där, men då trodde jag att det bara var början.

Kommentera

Your email address will not be published.

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.