Recension: Ólafsdóttir, Auður Ava; Den sista kvinnan; 2012

Den sista kvinnanPå bokförlagens julmarknader i år köpte jag hos Weylers tre isländska böcker. Auður Ava Ólafsdóttir har jag älskat förut och köpte både Den sista kvinnan och Ärr. Jag började med Den sista kvinnan.

Maria blir lämnad av sin man precis efter tolvslaget på nyårsafton. Han har bestämt sig för att leva med sin älskare, en man. Maria är kvinnan i hans liv, men han vill hellre leva med mannen i sitt liv. Maria blir förkrossad och samtidigt som hon ska hantera sorgen, dyker hennes biologiska far upp och dör. Fler än hennes make visar sig ha haft stora hemligheter.

Boken är mycket isländsk och lågmäld. Jag tyckte om språket och stämningen, men det blev faktiskt lite långtråkigt att läsa två tredjedelar roman om att någon är ledsen över att ha blivit lämnad. Det finns en vänskap i boken mellan Maria och hennes granne som jag inte alls tyckte var rolig att läsa om och den skulle såklart ha stor betydelse för handlingen. Nej, detta var ingen favorit även om den absolut inte var dålig.

Läs mer: Adlibris, Bokus

Kommentera

Your email address will not be published.

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.