Jag fick tips om att läsa Hanna Krall när jag frågade vilken kvinna som borde få Nobelpriset i litteratur. Eftersom Krall just i detta nu är aktuell på svenska med Vit Maria på Ersatz passade jag på att läsa den. Vit Maria är egentligen inte en roman, utan mer en självbiografi byggd på fragment från henne och andras liv.
Ett kristet par får en förfrågan om att bli gudföräldrar åt en flicka för att kunna döpa henne. Flickan är judinna och modern vill att hon ska besparas hemskheter som händer och ska komma att hända judar i Polen. Paret vägrar med hänvisning till att de inte kan ljuga inför gud. Hanna Krall gräver i vad som hände paret och många andra som korsade hennes väg i Polen från andra världskriget och framåt. Vi får en guidning genom det polska samhället och träffar många olika slags människor.
Det är en fragmentarisk berättelse som jag lite känner igen från Kralls landsmaninna Olga Tokarczuk (Daghus, natthus). Till en början fångades jag verkligen av berättelsen och tyckte att jag hade fått en fantastisk bok i händerna. Sen tappade jag bort mig lite. Jag älskade Kralls språk och jag känner att hon är en författare jag skulle kunna komma att älska. Därför ska jag nu läsa något mer av henne. Vit Maria var kanske inte rätt bok att börja med. Med det sagt så måste jag säga att det absolut inte var en bok jag ogillade, jag bara tror att jag skulle kunna gilla författaren ännu mer.
