Sveriges nationaldag: Mina svenska bokfavoriter

Idag är det Sveriges nationaldag och jag befinner mig återigen på Landsort. Den här helgen har det inte blivit lika mycket läst som förra helgen och det beror främst på att det pågått ett Pokemonevent samt att jag har rent fasansfullt ont i halsen. Jag har sprungit omkring och jagat värktabletter hos grannar. Ikväll eller imorgon är det jag som uppsöker vård. Hur som helst, det är nationaldagen idag och jag tänkte skriva om svenska favoriter som betytt mycket för mig.

Svensk litteratur är något jag konsumerar mycket. På senare år är det kanske mest svensk feelgood och svenska debutanter. Det var länge sedan jag läste en svensk klassiker. Annars var det Utvandrarserien av Vilhelm Moberg som en gång fick mig att börja läsa. Jag trodde att jag skulle gilla böckerna när vi läste om dem i skolan och lånade dem därför av morfar. Min mormors kommentar om att jag var tvungen att skumma om jag skulle ta mig igenom dem, var förmodligen anledningen till att jag aldrig gav upp.

I skolan läste vi mycket klassiker men Per-Anders Fogelströms Stockholms-svit hittade jag till själv. När vi skulle välja en svensk klassiker i tvåan på gymnasiet, föll valet på Det går an av Carl Jonas Love Almqvist. Självklart ville jag läsa den enda boken jag kände till som Lidköping finns med i. Det visade sig också var en feministisk bok. Eller ja, det hade jag koll på före jag läste den.

När jag senare skulle starta en feministisk bokblogg, eller en hemsida som det var först, ville jag läsa gamla svenska feministiska böcker. Pennskaftet av Elin Wägner var en sådan bok och jag blev alldeles lyrisk. Spå bra och så lättläst, ändå var boken skriven 1910. Jag läste också Kvinnor på gränsen till genombrott av Ulrika Knutson, som skriver om Elin Wägner och alla andra coola kvinnor som drev medborgarskola för kvinnor för att rusta dem för politiken.

Sådär, några svenska klassiker på Sveriges nationaldag. Hoppas ni alla får en fin dag och att ni alla har mindre ont i halsen än vad jag har.