Jag har fått reklam för Bookis som uppmanar oss att stoppa bokbålen. Genom dem ska vi få hjälp att sälja våra kära böcker vidare istället för att bränna dem på tippen. Ja, det låter ju vansinnigt mycket trevligare. Men är det ens realistiskt? I en stor bokutrensning 2013 upptäckte jag för första gången att böcker inte är välkomna någonstans. Det finns inga second hand-butiker som tar emot sina nötta pocketböcker. Inga.
Vill du inte slänga böcker så återstår ett par alternativ; bokbytarhyllor, Bokbörsen eller andra nättjänster för att själva eller skänka böcker. Som bookis. Det funkar väl om du har en handfull böcker som du vill göra dig av med, men knappast om du som jag har flera flyttkartonger. Jag gissar att absolut ingen är intresserad av gamla SOU:er, kurslitteratur eller debattböcker från senaste sekelskiftet.
Jag beundrar verkligen alla eldsjälar som säljer böcker via Bokbörsen. En liten del av mig vill vara som dem, men den stora delen inser att jag aldrig kommer att orka. Jag vet inte hur säljfrekvenser se ut där, men jag kan tänka mig att det är ganska många böcker per såld bok som du har ute där. Jag skulle aldrig mäkta med att fota och lägga upp hundratals böcker för att kanske få sälja tre eller fyra stycken.
Sedan är det ju otvetydigt så att antalet böcker på jorden blir bara fler och fler. Att sälja och köpa gamla böcker funkade säkert bättre för 30 år sedan än nu. En fråga jag ställer mig ofta är om det verkligen går att behålla alla böcker i omlopp. Någon gång måste det ju så att säga bli fullt. Av utrymmesskäl måste nog en och annan bok slängas, i vilket fall sådana som ingen vill läsa eller som funnits i för stor upplaga (för eftervärlden).
En annan aspekt är det att det faktiskt finns böcker ingen vill ha. På bokhotellet Gästis i Varberg finns hundratals bokhyllor fulla med böcker som gästerna får ta med sig hem. Vi får också ta med oss böcker dit. Klart att det var roligt att botanisera i alla hyllor, men mycket av det som stod där var sånt man skulle kunna kalla skräp. De nya fina böckerna som folk skänker, går gissningsvis direkt. Kvar blir de osprättade berättelserna från 20-talet, som ingen ens läste då.
Jag kommer således inte att skämmas när jag går till återvinningen med mina böcker som jag inte anser värda att spara. Jag ser förstås till att ge bort så mycket som möjligt och ställa i bokbytarhyllor det jag tror att folk kommer att bli glada för. Men jag tänker inte åka till någon stackare som tar emot böcker och dumpa allt gammalt skräp. Det blir inte någon bokbörsare av mig den här gången heller.
2 kommentarer
Som bibliotekarie har jag kastat mängder med böcker. På skolan där jag jobbar nu går mycket åt om jag lägger det i en gallrathylla – våra elever är inte bortskämda med böcker hemma och plockar gärna åt sig även sånt de inte annars skulle lånat. Men även här är det mycket som slängs i slutändan, även borträknat det trasiga och smutsiga.
Egentligen är det lite lustigt att just böcker ofta betraktas som så heliga. Ingen upprörs av att någon slänger eller klipper sönder gamla tidningar, som ofta kan vara minst lika intressanta för eftervärlden. 🙂 Där förstår de plötsligt att tidningens innehåll kan bevaras även om inte alla enstaka exemplar finns kvar.
Författare
Ja, det är lite konstigt att just böcker inte får slängas, men kan det inte bero på kraften i vad bokbål symboliserar?