Jag har skrivit mycket på bloggen om barnkläder och könsfixeringen redan i spädbarnsåldern, men detta blogginlägget ska handla om saker som är värre än färger och könskodning. Det ska handla om hur de stora kedjorna vill att våra döttrar ska se ut. Det är tyvärr inget nytt, därav detta desperata rop på hjälp.
Jag har ingen dotter och när jag pratade med kollegor som har det känner jag nästan en lättnad över det. I tidig ålder delas barnkläderna i affärerna upp i en blå-grå-murrig del och en rosa-glitter-volang-del. Men det finns alternativ. Några raka tröjor i olika färger har i alla fall Lindex och Kappahl. Detta kan man köpa om man vill ha barnkläder och inte könskodade plagg. Det är när barnen börjar komma över storlek 122 som det blir riktigt illa. Mina kollegor vittnade om snäva byxor i tunnare material än liknande på den andra avdelningen. Har du bara lite rundare mage än genomsnittstjejen så är den en storlek större som gäller. Det ska ju sitta tajt och sexigt. Det handlar också om tröjor som lite sexigt ska glida ner över axlarna och tryck med vuxna kvinnor som tittar trånande på betraktaren. Detta till sjuåringar.
Det är verkligen för bedrövligt. Frida Boisen uppmärksammade tidigare i år att nioåringar hade bh och startade bh-upproret. Men det är inte bara underkläder för barn som är problemet. Vi föräldrar måste agera, frågan är bara hur. Vi kan bojkotta och tjata på expediterna i affären och skriva mejl. Det visar sig inte ge särskilt mycket då läget förvärras hela tiden. Var är alla föräldrar som tycker att det är ok att sjuåringen är ett sexobjekt? Och varför känner inköpare och andra något ansvar? Jag vet att de måste sälja bra, men jag tror knappast att HM skulle köpa in tröjor med rasistisk tryck och hävda att de säljer de folk vill ha. Det finns en gräns för vad de kan ha i sina affärer, men den gränsen gå uppenbarligen inte vid kläder som gör att sjuåringarna ser ut att komma direkt från en porrfilminspelning.
När jag frågade HM:s expedit varför det fanns olika jeans för flickor och pojkar hänvisade hon till det enorma manliga könsorganet som på tvååringar behöver extra plats i byxan. När jag kontrade med blöjor så sa hon irriterat att byxorna finns upp till storlek 122 och femåringar har inga blöjor. Men fortfarande små snoppar skulle jag säga. Det är så dumt att man inte tror att det är sant. Dessutom är tjejernas jeans tajtare över låren och inte mellan benen.
Kom igen alla vettiga föräldrar, vad ska vi göra? Vad kan få de stora klädkedjorna att tänka om? Tips mottages tacksamt.
10 kommentarer
Hoppa till kommentarformuläret
Hanna, jag vet inte. Med två döttrar, 6+9, är det mest att försöka lindra effekten, kan jag känna. Fler linnen och t-shirtar under toppar med urringning, och att verkligen inte bli upprörd om tajtsen är trasiga eller skitiga av lek. Och försöka att själv inte prata så mycket om mina egna kropps-issues inför barnen. Och att vara med när kläder provas, men så mycket mer vet jag inte. Men snart är äldsta tonåring, hua!
Författare
Att inte själv älta sin fula kropp är jätteviktigt! Och vill tjejerna ha tyllkjol får de räkna med att den går sönder, men man måste väl också kunna säga nej? Säga att det inte passar i skolan att ha vissa kläder. Jag menar, de får väl inte gå till skolan i nattlinne?
Lycka till med tonårstjej 🙂
Alltså, man kan inte säga nej till allt. Lilla gör dessutom som hon vill ändå. Så det är saklig information om att ”jag skickar med en extra tröja också, och så ligger det redan andra byxor i extra-lådan” som får gälla. Det får liksom vara.
För mycket hud, däremot, där kan både jag å maken säga nej och det gäller. Åtminstone tills vi gått därifrån… Nej, svårt. Och ”bara säga nej” är svårare med våra telningar, de är uppfostrade till att ifrågasätta och vill ha motiveringar, och det är tufft att ta upp hela sexighetsgrejjen med en nioåring. Eller, det är liksom inte dags för det. Alls. Så, ja, där står man.
Sen är våra tjejer än så länge rätt säkra på sig själva och dras bara med i trenderna lite grann. Det blir både spännande och läskigt framöver.
Författare
Nu menade jag inte att kritisera dina uppfostringsmetod, men jag var lite inne på samma sak som du att vissa saker liksom måste få gälla. Jag förstår också att vissa envisa barn är svårare att styra än andra. Misstänker att min tvååring kommer att bli en sådan. Dock verkar han hittills totalt ointresserad av kläder. Det enda han kan ifrågasätta är att han ska ha det, speciellt om avfärd till dagis är aktuellt 🙂
Men det är ju såklart viktigt att de blir starka i sig själva och vågar säga ifrån själva. En tonåring går ju inte direkt att styra, de kan ju byta om runt hörnet.
Jag vet inte heller… Önskar att det räckte med bojkotta, men inte heller det är så enkelt. Jag köper kläder i alla färger till mina pojkar, men det vet ju inte de klädkedjorna du nämner. Jag är också tacksam för tt det var just två killar jag fick, av just de anledningarna du skriver om ovan. Var livrädd för att det skulle bli en av varje som alla hopades på och på hur olika de skulle bli behandlade v omgivningen samt hur tydligt det skulle vara. Jag tror ändå att det enda sättet att få bukt med detta är att fortsätta uppmärksamma denna typ av problem. Högt, tydligt och överallt. Då kanske det får resultat.
Författare
Det där med bojkotta är knepigt för enligt någon artikel jag lässte är barn-bh en fjärdeldel av Lindex barnunderklädesförsäljning. Så länge vi bojkottar dem, kan de ju behålla den siffran. Jag lutar mer åt att börja handla på HM och bara handla det som är könsneutralt (om det finns något). Jag vill ju exempelvis att Kappahls Kaks ska finnas kvar och då får väl jag se till att köpa det. Men det är svårt att försöka köpa något när det ser ut som det gör på barnavdelningen hos de stora kedjorna.
För många år sedan när jag bloggade i ett annat format om andra saker så skrev jag upprört om det här. Jag har en dotter och en son och det har varit milsvid skillnad. Nu har dottern nått åldern och formerna att det är damkläder som passar och då blir livet enklare faktiskt! Nu öppnar sig ett utbud av ALLA färger och faktiskt alla former också. För en tjej som inte gillat rosa har garderoben mest bestått av lila. Å andra sidan var det några år som sonens kläder var svarta, bruna och blå i princip. Nu finns det ju klara färger!
Men storlekar då. Jag tog en gång en bild på en av dotterns tröjor, stl 122, liggande ovanpå sonens tröja, två storlekar mindre. Sonens tröja var ett par cm bredare och ett par cm längre. Varför? Jag har då inte efterfrågat det.
När sonen var liten så tänkte vi att han skulle ärva en del kläder av dottern i ”neutrala” färger, så jag provade att sätta på honom en vinröd tröja i stl 86 köpt till en tjej. Döm om min förvåning då jag upptäckte att tröjan var INSVÄNGD I MIDJAN! Stl 86! (att vi inte upptäckt det berodde på att dottern i den åldern var liten och späd medan sonen var rund…)
Dottern hade ”kraftiga vader” (i förhållande till låren, inte egentligen kraftiga) och ogillade tajta kläder. Hopplöst att hitta jeans tills vi förra året köpte dyra jeans på JC där det fanns ett utbud som var varierat. Som tur är så har hon kunnat ha dem ett tag nu!
Nu när dottern har fått former (det fick hon tidigt) så propagerar jag för linne under de mest genomskinliga kläderna och det gillar hon. BH skulle hon bara inte sätta på sig!
Ett litet men och det är nog att det inte är säkert att barnen ser det som en sexualisering, det är vi som ser det så, om en tshirt är mer genomskinlig eller hasar ner över axlarna. De ser det som en modegrej. Jag har nog köpt mycket kortare klänningar (på damavdelningen!) till dottern än vad jag skulle köpa till mig själv, för jag tycker en 13-åring ska kunna visa mer av benen än en 46-åring… I alla fall den här 46-åringen 😉
Författare
Det är helt sanslöst att man måste till en jeansspecialist för att hitta något annat en den enda modell som erbjuds i andra affärer! Och det där med storlekar är bara för hemskt. Jag har köpt tajts till min son som måste köpas i större storlekar eftersom de är från tjejavdelningen och det också i storlek 86-92.
Du tar upp något viktigt där på slutet att sexualisering inte alltid är medveten från barnen sida och då ska vi vuxna självklart inte vara är och tala om för dem att de är sexiga. Det jag syftade till in texten var en tröja som min kollegas barn fått ärva som var sydd så att man skulle hasa ner axlarna. Det fanns band som skulle hålla den uppe. Där har vi ett plagg som är sytt för att vara sexigt till skillnad från lite oversize-plagg som åker ner över axeln. Det är en viktig skillnad, även om den ibland kan vara hårfin.
Jag fick också former tidigt och behövde toppar under tröjan, men någon sexig bh var det inte tal om i mitten av åttiotalet. Linnen som du förespråkar är ett mycket bra plagg. Det går ju att lösa klädproblematik för tidigt utvecklade barn utan att sexualisera dem.
Det blev visst ett bluddrigt och långt inlägg…
Författare
Inte alls 🙂