Ilaria Tuti är en italiensk deckardrottning och Den sovande nymfen är hennes andra bok om kommissarie Teresa Battaglia. Jag tyckte om Blommor över helvetet, men det kändes som att det svårmod som låg över den inte riktigt var vad som passade mig just då. Eftersom jag nu ska läsa från Medelhavet i sommar valde jag ändå att lyssna på Den sovande nymfen. Boken är utgiven på Bazar och ljudboken är inläst av Thomas Hanzon.
Teresa Battaglia och Massimo Marini står inför ett mycket svårt fall. De har hittat en 45 år gammal tavla som är målad med människoblod och innehåller vävnad från ett mänskligt hjärta. Vem föreställer Den sovande nymfen och är det målaren, som sedan 1945 inte uttalat ett enda ord, som är mördaren? Spåren leder dem till ett minoritetsfolk, resianerna. Samtidigt utkämpar Teresa och Massimo var sina krig med sig själva och sina förflutna. Teresa kämpar mot alzheimer och Massimo mot demoner som en ondsint far planterat i honom. De får oväntat hjälp av blinda flickan Blanka och hennes drillade hund.
Boken utspelar sig till stor del i dalen Val Resia i norra Italien, på gränsen till Slovenien. Folket som bor där kallas resianer och säger sig vara ett italienskt folk, även om språket påminner om slovenska. När jag läser på om språket och folket sägs det att det är en språket är en dialekt av slovenska, men i boken motsätter sig karaktärer detta synsätt. Mycket intressant och jag läser vidare om resianerna.
Jag ville spara Den sovande nymfen till ett tillfälle då jag är gladare och vill ha mer svårmod och mindre romantik. Sommaren gör att svåra och jobbiga böcker är lättare att läsa och jag är glad att jag väntade. Den sovande nymfen var fantastisk och jag längtade till varje lyssningstillfälle. Det var en in mix av deckargåta, personliga problem och italiensk historia. Den sovande nymfen handlade dessutom om kvinnokraft, men kan tyvärr inte gå in mer på djupet där.
Ilaria Tutis böcker har något mystiskt över sig och de ger oss en insikt i minoriteter i landet (hur väl det är skildrat kan jag tyvärr inte avgöra). Jag hoppas verkligen att få läsa mer om Teresa och Massimo och förhoppningsvis också Blanka, som var den här bokens nya stjärna.
