Årets första Trananprenumerationsbok som jag läste var Spricktand av Tanya Tagaq, som jag sparat till kallare väder. Den utspelar sig nämligen i Nunavut i norra Kanada. Det var en bok vi fick i början av 2025 om jag inte minns helt fel. Jag prenumererar fortfarande, så jag har lite att läsa ikapp.
Spricktand utspelar sig på 70- och 80-talen och första delen av boken är en tämligen normal uppväxtskildring, om man bortser från att ungdomarna tjuvröker och hånglar i 30 minusgrader. Men där slutar alla lustigheter, för det är en hemsk berättelse om sexuella övergrepp på skolbarn som utförs av deras egna lärare. Någonstans blir dock huvudpersonen äldre och berättelsen blir konstigare och konstigare. Det tillkom många metaforer och övernaturliga inslag.
Jag tyckte först mycket om Spricktand, men sedan tappade jag tråden. Det var mäktigt på slutet, men då hade jag varit frånkopplad ett tag. jag tror att det mest beror på mig och mindre på boken. Jag är inte så förtjust i magisk realism och övernaturliga inslag, så den delen av boken passade väl helt enkelt inte mig.
Boken är en blandning av olika genrer, bland annat finns det dikter mellan kapitlen. Just den biten tyckte jag om. Det var fina dikter som också tillförde något till berättelsen. I det stora hela var det spännande att läsa en bok från en del av världen som jag vet mycket lite om.
