Jag har läst en bok som verkligen knockade mig. Fick tips om Leo Vardiashvilis bok Invid den stora skogens rand. Leo Vardiashvili är en brittisk-georgisk författare och i boken berättar han om en man som en gång flytt till Storbritannien med sin pappa och sin storebror. Mamman blev kvar i Georgien för att hon saknade pass. Boken är utgiven på Wahlström & Widstrand.
Saba återvänder till Georgien och Tbilisi som vuxen. Han är där för att leta efter sin bror och sin far. Pappan återvände först och försvann. Efter följer storebrodern som också försvann. När Saba kommer till Tbilisi finner han att hans bror lämnat spår i form av gåtor för att Saba ska hitta. Det påminner om deras lekar som barn. Som sällskap har Saba den exentriska taxichauffören Nodar. Det visar sig snart att Nodar också letar. Han letar efter sina dotter som blivit kvar i rasmassorna när deras hus förstörs i Sydossetien. Saba förmodar att hon är död, precis som Nodars fru också är övertygad om.
Det blir en resa som kommer att ha många vändningar och innehåller många löften, svek och förhoppningar. Boken är nästintill surrealistisk och författaren har använt det korrupta postsovjetiska landet både som spännande rekvisita, men också som en fin skildring av ett land där människor längtar efter frihet. Jag tyckte mycket om denna mångbottnade bok och det gjorde mig ingenting att det var lite osannolikt här och där. Mot slutet blir boken mycket blodig, men känns ändå som ett nödvändigt inslag då de beger sig in i det förbjudna Ossetien.
Boken är också en viktig skildring av Georgiens historia. Ett inbördeskrig bröt ut 1991 och pågick till 1993. Många konflikter lämnades olösta och Ryssland hjälpte separatister i Sydossetien och Abchasien. Det skulle senare leda till kriget i Sydossetien 2008. Georgien har med andra ord en liknande utveckling som Ukraina. Vi har länge blundat för vad Ryssland hållit på med under en längre tid, och det har för länge sedan varit hög tid att förstå allvaret.
Vem skjuter på vem, undrar Saba inne i Ossetien. Nodar menar att de nog inte ens vet själva längre. Oerhört sorgligt och ett sår för ett så pass nytt land som Georgien.
