Det har tagit mig oändligt lång tid att recensera Nelly Sachs. Kanske lika lång tid som det tog för mig att läsa ut I dödens boningar som ingick i bokcirkeln Tretton nobelpristagare (som nu byter namn till fjorton nobelpristagare!).
Nelly Sachs är ingen munter författare. Hon är så tung att nästan en dikt per dag är ett rekommenderat tempo.Hon skriver om krigets oförrätter och det judiska folkets lidande. Den mest hjärtskärande dikten bär till och med en titel som kan få vem som helst att gråta, Ett dött barn talar.
Mor höll mig i handen.
Då lyfte Någon avskedskniven:
Mor lösgjorde sin hand ur min,
För att den inte skulle träffa mig.
Hon rörde än en gång min höft –
Och då blödde hennes hand.
Sedan orkar jag inte återge resten. Alla dikter går i samma anda, även om alla inte handlar om just barn som dör och som berättar själva. Det är för lidandet och för att hon kunnat skildra det så bra som Sachs fick nobelpriset och det är inte svårt att förstå. Det är helt underbart vackra dikter, men jag njuter inte precis av det för att det är för tungt.
2 kommentarer
Lise Nørgaard kände jag fakitskt inte till, älskade dock Matador.
Författare
Då måste du läsa henne! Så rolig och skarp samhällssatir.