Recension: Rifka Brunt; Carol; Låt vargarna komma; 2012

Kulturkollo rankar Carol Rifka Brunt Låt vargarna komma som den bästa ungdomsromanen och så många har sagt att den är fantastisk, varför skulle jag då låta bli att läsa den?

June är 14 år, bor utanför New York och året är 1987. Hon är kär i sin morbror Finn, men vill inte riktigt erkänna det. Han är döende i aids och allt kring sjukdomen är mycket hysch hysch. När Finn dör förstår June att han haft en pojkvän, en pojkvän som resten av hennes familj anser har gett Finn aids och därmed kan klassas som en mördare. Trots det väljer June att svara på hans kontaktförsök och de blir vänner. Toby, som han heter, är också döende i aids. Samtidigt som Toby och June blir vänner och hjälper varandra i sorgen får June veta hemligheter om sin familj som hon inte vet hur hon ska hantera och hon och hennes syster glider alltmer isär. Finn dör mitt under den så kallade skattesäsongen då hennes föräldrar som är revisorer jobbar dygnet runt och June lämnas helt ensam med sin sorg och sina tankar och mitt i allt jobbigt blir hon och hennes syster alltmer osams. Toby blir den enda som kan trösta henne.

Låt vargarna komma handlar främst om tonåren och att hitta sin plats. Sorgen står i centrum och allt berättas i jag-form med June som berättare. Genom henne får vi veta att systern är elak och att föräldrarna jobbar på tok för mycket. Men ju längre historien berättas förstår vi att saker och ting är ganska komplext. Handlar moderns hat mot Toby om något mer än bara broderns död? Vad hade hon egentligen för drömmar när hon var ung? Och vad kände syster Greta när June var upptagen med att hänga med sin morbror Finn? Det är många frågor som får svar och fram kommer en sorglig historia om en familj som gjort många felaktiga val, förmodligen också på grund av samhällets stigmatiserande av homosexualitet och aids. Jag tyckte mycket om berättarformen, att vi via en persons ögon får en historia serverad, men där vi tillåts att filtrera bort jag-personens subjektiva bedömningar. Det är någonting helt annat än Jonas Gardells Torka aldrig tårar, där vi får budskapet inhamrat så vi inte ska missa något.

Låt vargarna komma är en otroligt bra bok. Den förtjänar verkligen sin plats i topp på Kulturkollos bästa böcker för unga. Den handlar sorg, kärlek, förälskelse, rätten att vara annorlunda och hur svårt det kan vara att kommunicera med sina nära om alla bär på sin egen form av sorg och saknad. Det är en flickas uppväxt vi läser om, men boken borde verkligen kunna läsas av tonårspojkar också då tonårsproblem och ångest inte är könsbundet. Det är också en bok om aids-epidemin i New York och om hur samhället såg på homosexuella män, men det är en bihistoria som berörde mig så mycket mer än Jonas Gardells verk för att den var så fantastiskt fint berättad och för att den lämnade mig med eftertanke.

Läs mer: Adlibris, Bokus, Litteraturmagazinet, Enligt O, och dagarna går…, Litteraturkvalster och småtankar

Jag har träffat Carol Rifka Brunt och fått en bok signerad!