Recension: Radulescu, Dominica; Tåg till Trieste; 2008

Dominica Radulescus bok Tåg till Trieste var ett fynd på en bokrea för några år sedan som blivit stående oläst i bokhyllan. Jag läste den nu inom ramen för EU-läsningen trots att författaren bor och verkar i USA. Boken utspelar sig till största del i Rumänien och författaren är föd och uppvuxen där så det får räknas.

Tåg till Trieste är en passionerad kärleksroman samtidigt som det är en berättelse om kommunistregimens fruktansvärda förtryckt. Bokens jag-person Mona träffar Mihai som hon har ett förhållande med på distans. Han bor i bergen och hon i Bukarest. Monas far är aktiv i motståndsrörelsen och är ständigt under hot. Mona själv har en Securitate-agent som hon misstänker är kär i henne. Hon blir också utsatt för grova hot. En dag bestämmer sig familjen för att Mona ska fly. Hon har svårt att veta var hon har sin pojkvän Mihai. Är han angivare? Osäkerheten gör det lättare för henne att fly landet. Hon ska ta tåget till Trieste, som egentligen går till Belgrad, men där slutdestinationen och målet är Italien. För Mona blir slutdestinationen USA och Chicago.

Tåg till Trieste är en roman med självbiografiska drag. Dominica Radulescu har själv flytt från Ceauşescus Rumänien till USA. Jag tyckte mycket om boken och det var otroligt gripande. Författaren har verkligen fångat den hemska stämning som rådde i Rumänien i slutet på 70-talet och i början på 80-talet. Hon har också beskrivit väl hur det var att leva som rumänsk flykting i USA, en flykting som hade goda betyg från universitet. Det går ju bra för Mona, jag gissar lika bra som för Radulescu själv. Men hela tiden finns längtan efter hemlandet, efter föräldrarna, efter Mihai där och pyr under ytan.

Kulturkrockar är också en del av boken och jag fastnade speciellt för den när Mona ligger i vårdnadstvist med sin exman och han anger som fördel att hans nya flickvän kan ta hand om barnen på dagarna istället för att ha dem på dagis. Mona förstår inte hur det kan vara bättre. Just den delen av det kommunistiska systemet, med förskola för barn, kanske inte var den sämsta delen.

Jag sträckläste Tåg till Trieste när jag kommit ungefär till hälften. Radulescus språk är lätt att hänga med i och berättelsen flyter bra. Samtidigt som du får en bra historia om hur det var att leva under kommunistiskt förtryck är det ingen komplicerad bok. En lättsmält feelgoodroman med extra touch skulle jag säga. Jag förstår mig dock inte på baksidestexten som utlovar en resa tillbaka till Rumänien och ett sökande efter Mihai. Den resan sker i sista kapitlet.

Läs mer: Adlibris, Bokus