Efter att ha läst och tyckt om Torsdagsänkorna av argentinska Claudia Piñiero såg jag fram emot hennes självbiografiska roman Kommunist i kalsonger (Leopard förlag). Det är hennes bok om sin pappa.
Claudia Piñiero var tonåring när Argentinas president Isabel Perón blev avsatt i en militärkupp. Hennes far var kommunist och har inte mycket till övers för Perón, men hade också en stark tro på demokrati och tyckte att militärkuppen var fasansfull. Unga Claudia hade bara en önskan och det var att få smälta in i mängden, en önskan hon nog delade och delar med många tonåringar världen över. Hon berättade aldrig att hennes far var kommunist, men någonstans fanns respekten och beundran för fadern. Hon ville trots allt att han skulle vara stolt över henne.
Nu är ju inte jag kommunist, som de flesta av mina läsare mycket väl känner till, men jag tyckte att det var ett fint porträtt av en demokrat. Han hade en del stora brister i sitt föräldraskap, men när det kommer till honom som politisk person vek han inte många tum från sina värderingar och det ska han ha all heder för. Att han sedan bara kunde äta t-benstek som hans fru var tvungen att laga, var ju en annan sida av myntet som inte var lika trevlig. Det fanns också sekvenser när hans politiska engagemang gick ut över hans barn som jag tyckte kändes lite sådär. Då menar jag inte i form av arbetslöshet och lite pengar, utan när han vägrar att stötta sina barn för att de är en del av regimen (som de inte själva kan göra något åt).
Det är en fin berättelse om en bit av Argentinas historia via en tonårings ögon. Boken är kort, bara 100 sidor och till det får vi några bilagor som berättar om vad som hänt i verkligheten. Jag valde att läsa bilagorna parallellt och det blev lite hoppigt, men gav ändå ett större djup till berättelsen. Det är en roman, men den är skriven som om det vore en biografi. På slutet får vi en genomgång och exempel på vad som inte har hänt i verkligheten. Men eftersom det blandas med verkliga foton och berättelser om presidenter och andra politiker så är det svårt att hålla isär det. Jag tyckte ändå om boken och det var lite roligt att få bakgrundsfakta i en roman.
