Radmila Lazić är en serbisk feministisk poet som översatta av den serbisk-amerikanska diktaren Charles Simic. Jag har inte fått tag på boken A wake for the living, som är den enda som finns på engelska av författaren, men jag har funnit några av dikterna på nätet.
Jag läste alla dikter jag fann på internationella kvinnodagen och det var sannerligen en passande sysselsättning för just den dagen. Flera av hennes dikter är en käftsmäll mot patriarkatet. Läs bara följande rader:
I don’t want to be obedient and tame.
Coddled like a cat. Faithful like a dog.
With a belly to my teeth, hands in the dough,
Face covered with flour, my heart a cinder
And his hand on my ass.
(…)
Alleluia! Alleluia!
I don’t want a bridegroom.
Radmila Lazić skriver rakt på sak och hon använder mycket ironi. Det är härligt och slagkraftigt och jag kan inte låta bli att tycka att det är synd att så lite av henne finns tillgängligt för mig som inte kan någon slaviskt språk. Det var uppfriskande att hitta en poet som är så tydligt feministisk från ett land som Serbien. Jag har länge velat finna feministisk litteratur från Balkan, men även om det finns subtil feminism i flera verk från regionen, så är det svårt att hitta det där direkta i en översättning. Slavenka Drakulic bok Hur vi lyckades överleva kommunismen med ett leende på läpparna är det närmaste jag kommit.
Jag vill ha mer av Radmila Lazić. Jag vet att det är svårt att få, men som världen ser ut nu behöver vi mer av Radmila Lazić. Jag kommer i vilket fall att hålla ögonen öppna om något skulle översättas. Författaren är född 1949 så hon är inte någon ung och pigg feminist vilket gör det hela än mer imponerande. Det är mycket 70-talets andra vågen-feminism över hennes poesi och det är underbart.
