Recension: Laestadius, Ann-Helén; Sms från Soppero; 2007

Jag har läst mycket från världens hörn, men inget om vår egen minoritetsbefolkning. Sms från Soppero av Ann-Helén Laestadius är en bok om att vara ung i Stockholm och att vara same.

Agnes får mystiska sms från en kille i Soppero som känner hennes kusin. Han skriver på samiska och Agnes, som inte fått lära sig språket hemma hittar hennes mammas gamla läroböcker och försöker förstå och skriva på samiska. Agnes och hennes mamma ska snart åka upp till Soppero och spänningen om vem den här Henrik är är olidlig. Agnes mamma är journalist och skriver ofta krönikor om att hon är same, men hon pratar inte längre samiska och hon bär aldrig kolt. Agnes känner att hon i Solna där hon bor alltid ses lite annorlunda eftersom hennes släktingar har renar uppe i Norrland, men hos dem är hon aldrig en riktig same. Vad krävs för att vara en riktig same? Att man pratar språket? Att man har renar? Och hur ska man göra för att känna sig hemma någonstans?

Sms från Soppero är en bok om identitet när man är som allra känsligast, i tonåren. Det är också en bok om vänskap och hur jobbigt det kan vara när bästa kompisen blir mer populär eller får en pojkvän före den andra. Jag grät mig igenom hela boken, inte för att den var för sorglig eller för att folk dör, utan för igenkänningen från min egen tonår var så stor. Jag tillhör ingen minoritet eller har något språk jag borde kunna, men tonårsångesten var ändå likadan.

Jag förstår verkligen att Sms från Soppero har vunnit priser för det är en mycket bra bok. Jag tycker också att det verkligen är på tiden att samerna skildras naturligt i svensk litteratur.

Läs mer: Adlibris, Bokus (e-böcker)