Recension: Kandre, Mare; Punkserier; 2016 (1979-1985)

PunkserierMare Kandre är en författare som jag verkligen beundrar och som jag beklagar dog alldeles för tidigt. Boken Punkserier är utgiven i år av Kartago förlag. Det är serier som hon har ritat. Jonas Ellerström har skrivit ett långt efterord där han berättar om Kandres konstnärsbakgrund samt punkbakgrund.

Den första serien, Punkaren, bygger på en roman skriven av den fjortonåriga brittiska pojken Gideon Sams. Hon har gett den illustrationer och utforskar serieformen. Den är inte helt färdig. Den handlar om två punkare som blir misshandlade av en skinhead. Enligt Ellerström har Kandre valt ett annat slut på sin berättelse. Den andra serien kallar hon Dumheten och handlar om psykisk ohälsa. En kvinna ropar på hjälp, men slussar bara runt bland hurtig vårdpersonal som vill att hon ska rycka upp sig.

Jag var sugen på att läsa serierna för att jag är nyfiken på Kandres författarskap. Det var intressant att läsa och jag tyckte att Ellerströms efterord var den stora behållningen. Jag fick veta mer om Kandres tidiga historia och hennes bakgrund som konstnär och punkare i ett band. Jag tyckte bäst om serien Dumheten. Den var kraftfull och gripande. Punkaren kände jag att jag nog hade haft mer behållning av om jag bättre känt till den kulturen. Jag är lite för ung för att verkligen minnas punkkulturen. Men det är ett viktigt tidsdokument, som Hanna Jedvik skriver i GP om boken.

Läs mer: Adlibris, Bokus

2 kommentarer

    • sven erik hansson7 juni, 2016 kl. 09:13
    • Svara

    När hon romandebuterade var det en enorm uppståndelse kring henne.

    1. Det kan jag tänka mig!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.