Recension: Jägerfeld, Jenny; Brorsan är kung; 2016

Efter Här ligger jag och blöder har jag älskat Jenny Jägerfeld. När jag hittade Brorsan på kung (Rabén och Sjögren) på Storytel så läste jag den. Den passar dessutom väl in på mitt transtema som lågintensivt tuffat på 2016.

Måns är med sin mamma i Malmö för att hon ska jobba. Han träffar Mikkel som han blir kompis med. Mikkel tycker att Måns är kung. I alla fall kung på skateboard. Måns tycker att det är fantastiskt att bara få vara Måns, inte någon som hetat något annat tidigare och som många felaktigt kallar ”hon”. Men en dag hittar Mikkel Måns pass och lämnar Måns gråtande. Kan de reparera skadan och bli vänner igen?

Det är en bra bok om att vara transkille och en fin berättelse om vänskap. I bakgrunden finns Måns pappa, som inte helt kommit över att han har en son och inte en dotter, men det är inte den relationen som står i centrum. Det som i början ser ut som en vanlig relation två killar emellan växer i berättelsen fram till något mer. En kille med en hemlighet och en annan kille som behöver en vän. Jag tyckte verkligen om hur vänskapen proträtterades som vilken vänskap som helst, för det var det ju, och att transgrejen inte var så framträdande. Sedan blir ju såklart hemligheten det mest centrala, men det än ändå ingen komma-ut-ur-garderoben-historia.

Tummen upp för Brorsan är Kung. Jenny Jägerfeld är fortfarande en favorit, kan jag konstatera. Lite extra roligt att läsa en bok om en transkille också, efter ett par om transtjejer.

Läs mer: Adlibris, Bokus, DN, Expressen, Enligt O, Prickiga Paula