Maria Dueñas bok Tiden där emellan utlovar en spännande roman om en kvinna som arbetat som spion åt den brittiska underrättelsetjänsten. Den är tjock och antalet sidor kan avskräcka, men nu har jag i vilket fall läst den. Till min besvikelse var historien om livet som spion bara en lite del av den tjocka boken.
Sira flyr Spanien med sin älskare och en stor summa pengar. De ska leva tillsammans i det spanska protektoratet i Marocko är det tänkt, men älskaren sticker med pengarna och lämnar Sira kvar med obetalda hotellräkningar och därmed polisen i hälarna. Hon öppnar en syateljé för att tjäna ihop pengar till att betala skulderna. Hon får nya vänner och bekanta högt upp i sammhällshierarkin och när andra världskriget utbryter får hon erbjudande om att arbeta åt den brittiska underrättelsetjänsten. Hon flyttar till Madrid och syr kläder åt högt uppsatta nazisters fruar samtidigt som hon för information vidare till britterna.
Jag har fått den här boken rekommenderad av flera som sagt att den är mycket bra och spännande. Jag kan hålla med, de sista 300 sidorna var bra och spännande. De första 400 var mest utfyllnad. Nu hårdrar jag, men faktum är att Tiden där emellan är en bok som skulle tjäna på att kortas ner rejält. Romanen bygger på verkliga personer och händelser, även om bokens huvudperson är fiktiv. Jag hade önskat att delen om spionlivet var en större del av boken. Det som var innan var så mycket att jag stundtals skumläste och på så sätt missade viktig information.
Boken känns verklighetstrogen och det är skönt att den, trots vad baksidestexten säger, inte håller så mycket romantik och hollywoodska kärlekssagor. Sira lyfter sig från att passivt följa med till att aktivt ta kontroll över sitt liv, så boken har en feministisk knorr även om jag stundtals kunde tycka att huvudpersonen var väl anpassningsbar. Boken är också ett bra historiskt porträtt av kvinnor i Spanien och Marocko på 30- och 40-talen. En bok som passar mycket väl in i mitt feministbibliotek, vilket är ett gott betyg.
