Recension: Axelsson, Majgull; Jag heter inte Miriam; 2014

Nu har jag äntligen läst boken som vann bokbloggarnas litteraturpris 2014. Majgull Axelssons Jag heter inte Miriam (Brombergs) har stått på min att-läsa-lista länge nu. Jag har dragit mig lite för det för att jag trott att det ska bli för jobbigt.

Miriam heter egentligen Malika och är rom från Bayern. När hon fyller 85 år befinner hon sig i sitt stora fina hus i Nässjö omringad av barn, barnbarn och barnbarnsbarn och uttalar så orden för första gången sedan hon kommit till Sverige: Jag heter inte Miriam. För Miriam var en judinna som dog i en fångtransport från Auschwitz till Ravensbrück. Malikas fångdräkt var trasig och sådant kunde straffas med döden, visste hon. Hon tog en av de dödas kläder och så började hennes nya liv som judinnan Miriam. Detta liv innebar fler fördelar och bättre bemötande av andra fångar, till hennes stora förtret. I Sverige, dit hon kom som judisk flykting, får hon veta att romer inte får stanna. Då fortsätter hon att ljuga. Hon berättar inte sin bakgrund för någon förrän på sin 85-årsdag.

Det är svårt att inte älska den här boken. Så fantastisk bra skriven och så oroligt mycket research det måste ha krävts för att skriva den, Jag skrev för ett kort tag sedan om realistiska romaner och huruvida det är fullt realistiskt att en rom blev judinna är inte det viktiga här, utan att den är så väl genomförd och att den romska identiteten finns med som en röd tråd genom hela boken. Miriam/Malika känns oerhört realistisk.

Så många böcker har skrivits om judar och förintelsen, men romska öden har lyst med sin frånvaro. Därför är det bra att det belyses i litteraturen och att Axelsson vågar visa på rasism och fördomar grupper emellan är också viktigt. Vi ska inte ställa grupper mot varandra och jämföra vem som har haft det värst, men vi ska definitivt visa att det är många som gått igenom svåra saker, men som kanske inte fått den uppmärksamhet som andra grupper fått. Romers utsatthet kan vi alla se idag på våra svenska gator och torg och då kan det vara bara att veta att romer inte hade rätt att resa till Sverige förrän 1954. Alla romer som kom till Sverige med de vita bussarna efter andra världskriget skulle således skicka tillbaka till sina ursprungsländer, trots att de inte hade några släktingar eller något liv att återvända till.

Jag heter inte Miriam är både en fantastiskt välskriven bladvändare och en bok som verkligen manar till eftertanke. Jag hoppas att du inte väntat lika länge som jag på att läsa den!

Läs mer: Adlibris, Bokus, Aftonbladet, DN, SvD, GP, Sydsvenskan, Bokmania, Carolina läser