Idag konfererar jag om boken Mödramärg av Tina Harnesk på Kulturkollo. Tina Harnesk vann priset för årets bok på förra årets bokmässa med boken Folk som står i snö. Mödramärg är också nominerad till årets bok. Jag lyssnade på boken på Storytel, uppläst av Patricia Fjällgren. Mödramärg är utgiven på Bokfabriken.

Majalis kommer tillbaka till sin hemby efter flera år i Dublin. Hon bär på ett barn och barnets far har lämnat henne för en annan. Majalis mamma är död och även om de var osams och Majalis hade brutit kontakten, saknar hon sin mamma. Hon får kontakt med sina grannar Stigga, som hon tror att hennes mamma hade ett förhållande med, och Torsten, en nyinflyttad skåning. Så småningom börjar en ny historia om hennes mamma och det förflutna klarna för Majalis.

Samtidigt får vi läsa om Nienna som lever på 1600-talet på samma plats och försöker stoppa exploateringen av Sápmi. Den exploatering kommer också att vävas in i nutidshistorien om Majalis.

Mödramärg verkade först vara en bok om moderskap, men ju längre in i boken jag kom, desto mer kändes det som att huvudbudskapet handlade om exploatering och bevarande av naturen. Jag fastnade för att läsa om Majalis liv i Dublin och ville veta mer av vad som hänt där och vad som gjorde att hon återvände till Norrland. När fokuset skiftade så släpptes den delen helt, vilket irriterade mig.

Kanske eventuella spoilers här, men jag ska försöka förklara varför jag inte tyckte så mycket om boken. När en bok bygger på ett missförstånd, eller att huvudpersonen inte har hela bilden, så måste det vara en realistisk förklaring i slutändan. Majalis mamma älskade henne och ville in i döden försonas med sin dotter. I centrum för hemligheten som mamman bar på står Majalis far, som Majalis hade ett mycket fint förhållande till. Han är död sedan länge och det är orsaken till hans död som gör att Majalis bryter med sin mamma. Mamman vill skydda sin dotter och låta henne bevara ett fint minne av sin far, men det är ändå helt obegripligt att hon inte någon gång försökte förklara åtminstone en del av den sanning som Majalis kommer att förstå efter hennes död.

Jag irriterade mig på utvecklingen ovan, men också att boken blev mer och mer en politisk pamflett. Det var inte så snyggt gjort, som det skulle kunna varit. Man kan väva in politik i romaner, men det får inte vara så övertydligt. Mödramärg var verkligen ingen dålig bok och Tina Harnesk skriver med ett bra driv, men den föll helt enkelt inte mig i smaken.