Recension: Ohlsson, Kristina; Stenänglar; 2017

StenänglarI min sons klass, han går i fyran, läser de nu Stenänglar av Kristina Ohlsson. Jag har förut skrivit om Glasbarnen i samma serie. Jag tyckte mycket om den, men sonen inte var lika förtjust. Boken är utgiven på Lilla Piratförlaget.

Simona är huvudperson i den här boken. Simona, som är bästis med Billie och som bor kvar i Kristianstad. Hennes mormor bor i ett gammalt hotell i Åhus och hon kommer ofta dit och hälsar på. En dag ger mormodern en kassettbandspelare till Simona, som upptäcker konstiga meddelanden på kassetterna. Simona, Billie och Aladdin försöker att nysta i det mysteriet när några stenstatyer i mormoderns trädgård har vält. De misstänker att de olika konstiga sakerna hör ihop.

Det är ett spännande mysterium med övernaturliga inslag, som dock visar sig få naturliga förklaringar när boken lider mot sitt slut. Simona står i fokus, och hennes vänskap till sin mormor. Mormodern är sjuk och Simona är rädd att de inte har mycket tid kvar tillsammans, vilket för in en viktig sidohandling om sorg. Det fanns även med i den första boken, för Billies pappa har nyligen dött.

Jag förstår att Kristina Ohlssons böcker används i undervisningen och jag hoppas att de är uppskattade av andra barn. Jag tycker att de är både spännande och talar till barn på ett bra sätt. Det är böcker jag skulle ha tyckt om när jag var barn.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.