Scholastique Mukasonga är född och uppvuxen i Rwanda, men flydde till Frankrike precis före folkmordet 1994. Hennes bok Madonnan vid Nilen gavs ut på franska 2012 och 2020 på svenska på Tranans förlag. Jag blev mycket intresserad av boken och köpte den i julklapp till mig själv. Nu var jag kanske egentligen inte på humör för folkmordslitteratur, men jag valde ändå att ta mig an den.
Till en internatskola i de Rwandiska bergen skickas flickor från det högre samhällsskiktet i landet. De är döttrar till politiker, militärer och höga tjänstemän. Det är 70-tal och flickorna är både hutuer och tutsier. Skolans redare heter Gloriosa och är hutuer och vi får följa hennes kamp för att majoritetsfolket i landet ska få ännu högre status än de redan har. Virginia är tutsier och får svårare och svårare att passa in bland flickorna på skolan. Lärarna är franska och kommer inte sällan direkt från Frankrike och deras moderna manér passar inte alltid in, enligt skolans ledning. Denna mix av personer är till en början spännande, men blir alltmer skrämmande ju längre in i boken vi kommer.
Jag var visserligen inte på rätt humör när jag läste Madonnan vid Nilen, men det hindrade mig inte från att tycka att det är en fantastisk bok. Det gick lite trögt att läsa eftersom det är vinter och boken var tung, men den var väl värd sina extra timmar. Det var en fantastisk skildring av hur ett stora spänningar i ett land visas genom klasskompisar på en skola. Jag tyckte också om berättelserna om flickorna och om vem som blev ledare och hur strukturerna såg ut dem emellan. Balansen mellan storpolitiken och kompisandan är det som gör boken så bra.
Madonnan vid Nilen är ingen lätt bok, men den är inte heller speciellt svårläst. Jag tyckte mycket om den och känner att det var en viktig bok. För oss i västvärlden har det genom historien varit svårt att förstå att ett folk i ett afrikanskt land slår ihjäl ett annat folk. Madonnan vid Nilen ger dig lite större förståelse för Rwanda, vad som hände då och vad som skulle hända sen.
2 kommentarer
1 ping
Just den boken ligger i läshögen och bara ropar på mig. Men jag har ju pga gissa-vad inte varit på topp (har inte varit sjuk själv, men blir ju så påverkad av isolering mm) och inte tagit mig för att läsa den, just för att ämnet är så tungt. Jag kanske faktiskt ska våga mig på den nu… Jag brukar lita på ditt omdöme när det gäller böcker. 🙂
Författare
Ja den var fantastiskt bra, men känns det tungt gör det inget om du väntar lite. Jag läste den i fel mood så att säga, men mådde bättre på slutet och tog då till mig mer av det jag läste.
[…] att skriva om tonårsflickor i skolmiljö. Jag kände igen känslan från hennes tidigare bok, Madonnan vid Nilen, som jag tyckte mycket om. Det finns också många berättelser om kvinnor i Rwanda som jag läste […]