Vizma Belsevica. Foto: Juris Krieviņš
Vizma Belševica var en lettisk poet som in i det sista figurerade i nobelprissammanhang. Hon dog 2005, 74 år gammal. Belševica gav ut diktsamlingar i Sovjet och de tidiga verken har anklagats för att vara regimtrogna. Men senare skulle Belševica beläggas med yrkesförbud av samma regim för att dikten Anteckningar i marginalen av Henricus de Lettis livonska krönika, som handlar om det ockuperade Livland på 1200-talet, hade för uppenbara likheter med Sovjetunionens ockupation av Lettland.
I åtta år fick hon sitta och översätta Shakespeare, Hemingway och Pusjkin. När åtta år hade gått fick hon återigen skriva själv och då kom nya diktsamlingar. Sedan drabbades hon av en stor sorg då hennes son omkom under mycket oklara omständigheter, vilket såklart påverkade hennes skrivande. I det fria Lettland blev hon hedersledamot i den lettiska akademin.
På svenska finns flera diktsamlingar samt en självbiografisk romansvit om flickan Bille. Alla böcker på svenska är översatta av Juris Kronbergs.
Att läsa
Bille, Bille och kriget och Billes sköna ungdom 1997-2001
