En riktigt kontroversiell författare från alla håll och kanter var Kerstin Thorvall. Hon var feminist, men var inte helt överens med kvinnorörelsen. Det var hennes utsvävande texter om relationer med barnens kompisar och det som kan likställas med sexmissbruk, som fick recensenterna att gå i taket. Det mest förbjudna är idag en feministisk klassiker, men togs inte emot så väl när den kom 1976.
Senare i sin karriär ska Kerstin Thorvall komma att utveckla sina sexuella relationer i självbiografin Jag minns alla mina älskare och hur de brukade ta på mig och i den boken spar hon inte på krutet. Det är pinsamt, det är chockerande och det är självutlämnande. Den boken blev inte lika skandalomsusad när den kom 2000, som Det mest förbjudna, men nära på. Bland annat ska DN:s Hanne Kjöller kallar Kerstin för sexturist.
Förutom kvinnans rätt till sexuell lust, drev Kerstin Thorvall frågan om kvinnor och äktenskap och rätt till arbetsliv och eget privatliv. Detta är frågor som idag inte är lika kontroversiellt som på 50-talet, men hon var före sin tid på många sätt. Hon var en speciell person som inte förställde sig och för det är hon både älskad och mindre omtyckt av eftervärlden.
