Recension: Bagariana, Elisaveta; Livet jag ville göra till dikt; 1970 (1929-1968)

I min spaning efter kvinnor som nominerats till Nobelpriset i litteratur fann jag Elisaveta Bagariana från Bulgarien. På svenska finns Livet jag ville göra till dikt i översättning av Arthur Lundqvist. Det är samlade dikter från hennes karriär från debuten 1929 till 1968. Hon dog 1991, 97 år gammal.

Elisaveta Bagariana skrev om kärlek. Det är pulserande passion och stormig lidelse och hon skrev med stor glöd. Jag tyckte om dikterna och jag tänkte att flera skulle kunna passa på bröllop eller liknande, men flera är ganska så ekivoka. Dikten Årstider gillade jag särskilt.

Årstider

(…)
Det finns smekningar
hetare än den brännheta sanden
vid våra stränder om sommaren.
Det finns ord
som ger solsting
som Trakiens brännheta sol
under heta julidagar…
Det finns somrar i mitt liv
som mognat och rödbränt
min erfarenhets vrede.
(…)

Trakien, eller Thrakien, är ett historiskt område i sydöstra Balkan. Norra Thrakien ligger i Bulgarien. Jag gillar dikter som någonstans anknyter till stället författaren kommer ifrån. Jag tycker också om hur hon jämför passionen med den heta sommaren.

Det är kanske inga dikter som kommer att följa med mig länge, men de var trevliga och jag gillade glöden och passionen. Min första tanke var att hon kanske inte riktigt kändes som nobelpristagarmaterial för mig, men sen påminde jag mig om att jag ju faktiskt läst nästa alla . Så jo, hon skulle absolut platsa bland dem!