Recension: Efendić, Negra; Jag var precis som du; 2016

Efter att jag läst Zlatas dagbok fick jag tips om Negra Efendić reportagebok från förra året, Jag var precis som du (Natur och kultur). Efendić flydde från Bosnien 1992 och hamnade efter flera flyktingförläggningar i Huskvarna. Idag är hon journalist på Svenska Dagbladet.

Negra föddes och växte upp i byn Brezovo Polje i norra Bosnien, mycket nära Kroatien och Republika Srpska. Under kriget togs byn över av Serber och Negra skickades till sina släktingar i Kroatien. Hennes föräldrar och bror höll på att inte undkomma, men kom i sista stund iväg från byn och lyckades ta sig över till Kroatien. De insåg efter ett tag att de inte kunde bo kvar hos släktingarna utan bestämde sig för att fly till Sverige. Såklart var tanken hela tiden att det skulle vara kortvarigt. Kriget ville annat och de rotade sig till slut i Sverige. När de återkom till byn efter kriget kunde till och med mamman längta tillbaka till det ordnade livet i Sverige. Negra skämdes ofta över sina föräldrar som aldrig hittade ett jobb, utan levde på socialbidrag. Hennes bror hittade ett jobb och själv bestämde hon sig för att söka en journalistutbildning. Under hela sin skoltid var hon utsatt för hot från nazister och hon hade mycket svårt att hitta extrajobb. Därför var det viktigt för henne att göra allt hon kunde för att få ett bra jobb.

I bokens sista del återvänder Efendić till Bosnien och träffar serber, gamla lekkamrater, lärare och kvinnor som blivit utsatta för krigsbrott. Hon pratar också med nazister från skolan i Huskvarna, rektor och personer från flyktingförläggningar. Hon skaffar sig mer förståelse och ibland kan hon förlåta. Allt var inte som hon trott att det var. Fienderna var inte alltid fiender.

Det är en fantastisk reportagebok som också är en självbiografi om en familj på flykt. Boken rymmer så mycket och har så många dimensioner. Jag blev alldeles tagen, speciellt av bokens sista del. Jag kan förstå att hon fick stora journalistpriset för den. Det är sällan jag läser personer som varit med om så hemska saker som Efendić, först krig och sedan nazister på skolan, och samtidigt vara så otroligt ödmjuk. Hon försöker förstå och hon förlåter på ett sätt som är mycket stort. Jag är grymt imponerad. Jag rekommenderar verkligen alla att läsa boken, det är nog den bästa jag har läst i år.

Läs mer: Adlibris, Bokus, Feelgoodbiblioteket