Jag har läst Kallocain av Karin Boye

Att säga att det är en feministisk bok är kanske att ta i, men jag vill ändå skriva några rader om Kallocain av Karin Boye. Boken är en dystopi utgiven 1940. Den typen av böcker, skrivna av kvinnor, är tämligen ovanliga och därför är den extra intressant.

Huvudpersonen Leo Kall är kemist och uppfinner en drog som tvingar folk att tala sanning. Påverkade av drogen är det många som avslöjar sina innersta tanker som inte är avsedda för staten som har full kontroll på sin befolkning.  Han brottas med egna kval om att även han har tänkt många av försökspersonernas tankar och trots det jobbar han för ett lagförslag att alla ska tvingas ta Kallocain. Dessutom går han omkring och oroar sig för att hans fru har ett förhållande med en nära medarbetare. Han blir mer och mer förvirrad om vad som är rätt och fel och vad som är hans egen önskan.

Boye har influerats av både Nazitysklands och Sovjetunionens utveckling när hon skrev boken och det var en skrämmande bok. Det är en klassiker som fler borde läsa och jag skäms att jag inte gjort det förrän nu.