39-åringen.
Denna helg har jag haft fullt upp att förbereda nästa veckas #europafest2016 så jag har helt glömt att uppmärksamma min egen födelsedag. I torsdags blev jag 39 år och det firades med bubbelvatten och god mat. Ovan ser ni mig fotad av maken på Urban Deli på Sveavägen där vi åt en god lunch. Det fina halsbandet, som är en jeansblå sten i en silverkedja, fick jag av min man i present.
Annars var det inte så spännande som det brukar vara att fylla år. Jag önskade mig inte så mycket för allt jag vill ha är vin och fina kläder och inget av det kan jag njuta av nu. Dessutom har jag fått veta att jag lider av både järnbrist och vitaminbrist och avråddes att jobba heltid den här veckan. Det var ju skönt att gå hem efter fyra timmar och dessutom skönt att veta vad det dåliga måendet berodde på, men såklart inte kul att vara dålig.
Min diagnos har fått mig att börja fundera. Varför är det så att alla verkar tycka att krämpor för gravida är något som hör till och förmodligen går över? Jag är snart i vecka 30 och jag spyr visserligen mycket sällan nu, men jag gjorde det i veckan. Det som stör mig mest är att jag har en dålig smak i munnen. Jämt. Och att viss mat smakar värre efteråt än andra, t ex syrlig mat. Hallon och apelsin avstår jag nästan från helt. Om jag förstod det hela rätt kan det vara en biverkning av b-vitaminbristen. Halleluja i så fall! Men varför utreddes det inte snabbare?
Nu ska jag jobba heltid i veckan och hoppas att det går bra. På torsdag åker jag och min man till Berlin ensamma utan externa barn. Det blir kanske sista gången vi kan göra det på mycket länge. Ni lär i vilket fall som helst höra mycket mer om den resan. Det blir lite liverapportering därifrån till festveckan.
6 kommentarer
Hoppa till kommentarformuläret
Ja, allvarligt talat. Det har jag tänkt ofta på. Min VM är bra och förstående men dels ses vi rätt sällan dels är det ju alla andra! Familj, jobb, vänner.. Att man är tröttheten personifierad och kräks i v 26 betyder ju inte att man inte kan hugga i som vanligt. Och lite foglossning ska väl inte hindra att man bär, springer, lyfter och fixar heller. Jaja, ska sluta klaga men blir lite trött på alla ska vara supermammor. Och du, grattis i efterskott! Du får fira födelsedag i sommar istället!
Författare
Jag är inte heller så irriterad på MVC, det gör sitt jobb. Men precis som du säger så förväntas man vara på topp hela tiden. Den enda som är riktigt bekymrad för mig är min chef och det är ju bra. Men jag blir så överraskad av det att jag svarar som jag förväntas. Hurtigt och med ett klämkäckt löfte om att allt ska gå så bra så. Samtalet från läkaren var ett wake up call. Jag kanske inte måste må såhär i tolv veckor till.
Precis i sommar blir det bubbel och god mat, hallon och fruktsallad i stora lass 🙂
Hmm.. Just, ja, kanske skulle jobba lite på den där käcka hurtigheten.. Känner igen den på pricken… ”nej, nej, allt är prima! Lite foglossning bara, ingen fara på taket. Kan nog jobba ända fram till Bf….” Får nog skylla mig själv rätt bra också..:$
Författare
Ja, varför är man sån? Jag har i vilket fall som helst börjat svara ärligt på frågan hur jag mår när folk frågar. Inte helt ärligt, men i alla fall inte med ”bra” för inget kunde vara mer osant.
Grattis på födelsedagen, så där lite i efterskott!
Författare
Tack!