Månadens språk hos Ugglan och boken är ungerska och jag tänkte då ge Magda Szabó en ny chans. Izas ballad är nyöversatt till svenska och kom ut på Nilssons förlag 2018. Jag har tidigare läst Szabós debutroman Familjefresken och förstod ärligt talat inte storheten. Eftersom Yukiko Duke, vars åsikt jag värderar högt, har skrivit förordet till Izas ballad och hyllat boken, så föll valet på den.
Izas pappa är död. Mamman är helt förkrossad och Iza, den framgångsrika läkaren från Budapest, åker hem och styr upp. Hon säger åt sin mamma att ta in på hotell och så rensar hon huset och tar sedan med mamman till Budapest. Husets säljs till Izas exman Antal, vilken mamman fortfarande har en mycket varm relation till. I Budapest blir det inte som någon tänkt sig. Mamman sitter i sitt moderna rum och saknar sina lappade och kantstötta saker och framförallt sin döda make. Iza vet inte hur hon ska förhålla sig till mamman. När sommaren kommer stundar ett besök i den gamla hemstaden och det ger mamman förnyad energi.
Izas ballad var en underbar bom om kärlek och sorg och familjeband. Till en början verkade Iza helt känslokall, men ju längre jag kom in i boken desto mer växte bilden av Iza som en komplex person fram. Det är sällan så enkelt som att en har fel och en har rätt. Det är inte en bok om stora hemligheter och dolda lögner, utan det är i det lilla som historien växer fram. Trots att boken bara handlar om mor-dotter-relationen och vad som lett fram till den situation de befinner sig i och boken har 400 sidor, blir det aldrig tråkigt.
Jag må inte ha förstått Magda Szabós storhet när jag läste Familjefresken, men efter Izas ballad gör jag det definitivt. Jag ser verkligen hennes storhet i att skriva om relationer och om de små detaljerna. Trots att det låter ganska tråkigt på baksidan, så fylls boken med stort innehåll som blir mycket spännande. Jag ska snart ge mig i kast mer fler böcker av Szabó.
