Recension: Hjorth, Vigdis; Arv och miljö; 2016

Jag började med att läsa Vigdis Hjorths senaste bok på svenska, Är mor död, och fick mersmak. Jag förstod att jag behövde läsa Arv och miljö också, som blivit en världssuccé. Jag gillade Hjorths stil och tänkte att jag verkligen borde läsa den boken som alla verkar tycka den bästa. Arv och miljö är utgiven på Natur och Kultur och jag lyssnade på den på Storytel inläst av Gunilla Leining.

Bergljot har brutit med sina föräldrar. En dag får hon ett samtal från sin syster Astrid, som är den enda av sina tre syskon som Bergljot fortfarande har kontakt med. Deras bror Bård är missnöjd över hur det är tänkt att arvet ska fördelas. Det finns två sommarstugor på ön Hvaler som Astrid och Åsa ska få. Bård och Bergljot ska kompenseras ekonomiskt, men stugorna är enligt brodern, löjligt lågt värderade. Konflikten tvingar Bergljot till att ta ställning och hon väljer att träffa sin bror som hon inte träffat på över 20 år.

Konflikten verkar olöslig och så småningom förstår vi att det beror på den stora elefanten i rummet. Bergljot har blivit sexuellt utnyttjad av sin far och hon vill att de andra ska erkänna hennes historia. Hon kräver inte att de ska tro på henne, bara att hennes historia också räknas och tas hänsyn till. Att Astrid och Åsa ska få ärva sommarstugorna beror på att de varit där med sina föräldrar i alla år och haft det så trevligt, men varför har Bergljot och hennes barn inte varit där? Och senare, varför slutade Bård att åka dit?

Arv och miljö slog ner som en bomb i Norge och genererade åtskilliga kulturartiklar om dagen. Orsaken var den att Helga Hjorth, Vigdis lillasyster, känt igen sig själv som Åsa och i princip i allt som stod i boken och blev vansinnig. Hon menade att hennes far absolut inte hade utnyttjat Vigdis sexuellt. Vigdis menade att boken var en roman, men att människor borde uppträda så att det passar att omskrivas i en roman (Vi läser).

Om jag bortser från formen autofiktion och skriver om boken som en roman, så måste jag säg att det är en fantastisk sådan. Vilket bok, vilket språk och vilken berättelse! Det är fantastiskt att följa Bergljots kamp för överlevnad genom tankar och samtal med vänner, barn och pojkvän. Det går verkligen att känna hennes ångest för att de andra inte förstår eller väljer att inte förstå henne och hennes sida av saken. De enda i hennes ursprungsfamilj som förstår och som ger henne stöd, är Bård.

Jag förstår att det måste kännas tufft att läsa en bok av sin syster där det går att känna igen sig själv och sin familjs arvstvist i till punkt och pricka. Men utan att veta så mycket om detta familjedrama och vad som är och inte är sant, så är Arv och miljö en bok som förtjänas att läsas. Det är oerhört intressant om arvstvister och vad som ska räknas in när sommarstugor ska delas upp.

Det är en mycket bra inläsning av Gunilla Leining även den här gången, så du som gillar att lyssna på böcker ka passa på att lyssna på denna. Nu ska jag ta och läsa ikapp om hur debatten såg ut i Norge när boken kom ut!