Den 14:e juli var jag och såg den sista Harry Potterfilmen och en vecka senare fick jag syn på följande blogginlägg från den amerikanska tidskriften Ms Magazine av Natalie Wilson. Den 22:a juli tänkte jag sätta mig ner och skriva om det, men som bekant hände det saker då som inte riktigt gjorde att jag kände för det. Nu har jag dock fått distans till massakern på Utöya och ska försöka mig på en feministisk analys av Harry Potter.
Lite inspirerad av Natalie Wilsons lista kommer här min lista över sju saker som gör Harry Potter-böckerna värda att läsa och filmerna värda att ses – ur en feministisk synvinkel:
1. Hermione Granger: Hon är en av huvudpersonerna och en otroligt cool förebild för unga tjejer. I de första böckerna är hon mer av en plugghäst och mindre av en modig hjältinna, men det förändras och i sista boken är hon näst intill tuffare och modigare än självaste Harry Potter. En detalj i bok fyra som också gör henne beundransvärd, är när hon lackar på Ron som inte frågar henne direkt om de ska gå på bal tillsammans utan har henne som sistahandsalternativ . Hon säger brutalt nej och går med en annan kille och Ron får sitta där med lång näsa
2. Det onda kan besegras: Precis som Natalie Wilson beskrev i sin bloggpost så visar Harry Potter och hans medhjälpare att det onda kan besegras. Voldemort personifierar ondskan och är även en symbol för patriarkatet. Tillsammans kan gå det att kämpa för en bättre värld och patriarkatet kan besegras.
3. Bellatrix Lestrange: I Harry Potter-böckerna kan kvinnor inte bara vara lika modiga och tuffa som män – de kan också vara lika onda. Bellatrix Lestrange drar sig inte för något och dödar det som hon tycker dödas bör.
4. Ginny Weasley: Hon får spela rollen som den lilla och får ofta stå utanför gemenskapen för att hon är för liten. Blir tidigt kär i Harry Potter, men tröttnar på att vänta på honom och kör sitt eget race. När de väl får varandra har Harry fått tråna och längta först. Ginny kommer även att bli en av Hogwarts bästa Quidditch-spelare och det om något bryter könsrollsmönster.
5. Quidditch: På Hogwarts finns ingen tjej- och killidrott, utan alla spelar tillsammans. Många av de bästa spelarna är tjejer och bland stjärnorna finns inte bara Ginny Weasley, utan även Angelina Johnsson som senare gifter sig med Ginnys bror George.
6. Kvinnornas roll i slaget om Hogwarts: I det sista kriget på Hogwarts är det många kvinnor som kliver fram och gör hjälteinsatser. Den blyga och speciella flickan Luna Lovegood leder Dombledores armé när Harry, Ron och Hermione är borta. I den slutliga fighten duellerar hon mot Bellatrix Lestrange. Professor McGongall tar kommandot och bryter regler för att ställa sig på de godas sida. Molly Weasley blir så rasande på Bellatrix Lastrange, efter att denna dödat hennes son Fred, att hon lyckas övermanna henne och döda henne.
7. J K Rowling: Det är hur häftigt som helst: en fattig ensamstående småbarnsmamma som blev den första författaren i världen att bli dollarmiljardär. Hon är en framgångsrik kvinna som förhoppningsvis inspirerar många att utföra storåd framför sina ordbehandlingsprogram.
Recensioner av filmen: Aftonbladet, DN, Expressen, GP, SvD, Sydsvenskan, fler recensioner hittar du här
18 kommentarer
3 pingar
Hoppa till kommentarformuläret
HA HA HA!
Är detta på skoj eller är du seriös? Det är svårt att utläsa ironi och sarkasm på nätet…
Hilarious! Fantastisk drift med feminismen! 😀
Har ni antifeminister inget bättre för er än att komma in här och störa er? Vill ni diskutera så fine, men att bara komma och skriva fåniga kommentarer leder knappast till någon diskussion. Dessutom har du, Pether, förut här visat brist på omdöme då du inte kan respektera när man vill hedra människor som skjutits ihjäl.
Ok, det var inte en drift med feminismen… vilket gör det ännu roligare! 😀
Ah, bry dig inte om dem Hanna. Antifeminister är antiintellektuella.
Däremot håller jag inte helt med dig om alla delar av analysen. Jag tycker att du idealiserar texten väl mycket, alt. har för låga krav på vad som kan anses vara en feministiskt präglad berättelse. Voldemort är i mina ögon inte en symbol för patriarkatet utan för ondskan mer generellt. Och faktum kvarstår att alla centrala karaktärer, med undantag av Hermione, är män. Patriarken är istället Dumbledore och han representerar i huvudsak allt som är gott och tryggt även om den bilden nyanseras mot slutet. Alla viktiga konflikter som driver berättelsen framåt är också mellan män.
Efter att jag själv sett den sista filmen var en av mina kommentarer att Hermione fick en förvånansvärt undanskymd roll som Rons kärleksintresse. Deras kyssar förebådar den allra sista scenen i filmen, en traditionell kärnfamiljsscen med Hermione i rollen som mamman som står barnen närmast. Istället för Hermione är det Neville Longbottom som hugger huvudet av berättelsens drake (ormen Nagini).
Ginny är en självständig karaktär men jag har också för mig att hon får spela rollen som ”damsel in distress” som ska räddas av Harry i någon av böckerna. Damsel-rollen spelar f.ö. även Hermione, Cho Chang och en annan flicka i en av de tidigare böckerna (”Flammande bägaren” tror jag).
I slutstriden är det vidare Harry som ensam bemästrar Voldemort genom sitt mod och sin inre styrka (ok, med viss hjälp av just Luna, en favoritkaraktär även för mig). Den andra centrala karaktären för att besegra Voldemort är Snape, även han ensam och stark. I tidigare böcker var besegrandet av onskan alltid en gemensam angelägenhet för gänget där allas olika egenskaper krävdes. Jämför det med slutet på den uttryckligen feministiska TV-serien Buffy the Vampire Slayer där det är maktdelning till kvinnor över hela världen som fixar biffen – ett närmast övertydligt feministiskt slut.
Visset finns det feministiska drag i Harry Potter, men jag tycker inte att de är lika påtagliga som du skriver.
Tack för din analys, Per!
Jag kanske tryckte lite väl mycket på den feministiska vinkeln, för jag menade inte att Harry Potter-böckerna är feministiska. Jag håller med dig om att de flesta viktiga roller är män. Om Voldemort är patriark har jag bråkat om med min make och därom kan man tydligen tvista ;o) Min poäng var att han som många andra diktatorer har ett manligt sätt att styra, sätter sig själv och bara sig själv i främsta rummet samt styr med järnhand. Detta är något vi kan se runt om i världen idag och det är enligt mig ett ganska typiskt patriarkalt styrelsesätt. Men Dumbledore som patriark, ja där har du onekligen en poäng!
Sedan tycker jag att filmerna spelar mer på kärleksbiten och kyssar osv. Böckerna är mer inriktade på kampen och kriget.
Mitt inlägg ska ses som sju feministiska skäl till varför man kan gilla Harry Potter, men du har såklart rätt i att mycket i böckerna/filmerna inte är särskilt feministiska. Det viktigaste är dock att kvinnor kan vara modiga och smarta (Hermione) och elaka och onda (Bellatrix) och att kvinnor spelar en stor roll, både i kriget mot Voldemort och som Harry Potters medhjälpare.
Antifeminister är antiintellektuella…
Så för att man inte tror på könsmaktordningen och könet som en ren social konstruktion så är man antiintellektuell. Att det saknas bevis för könsmaktordningens existens hör väl inte hit; att det finns en uppsjö av bevis för att biologin påverkar vårt beteende hör väl inte hit.
Men du kan glädja mig genom att komma med ett gott underlag för könsmaktordningens existens; tänk om du skulle kunna presentera ett gott bevisunderlag för denna, då skulle du kunna omvända mig från ”antiintellektuell” till något annat.
Ok, lite seriösa kommentarer istället:
1. För det första har du fel avseende Hermione.
Vad gäller balen så har inte Ron och Harry valt något utan inser efterhand att de måste välja för att inte bli utan. Hermione är en fegis som inte vågar fråga Ron själv utan tackar ja när hon blir tillfrågad av den tuffe Krum. Med andra ord så tackar Hermione ja till statussymbolen Krum samtidigt som hon inte kommer med egna initiativ.
Dessutom har Hermione mycket gott vetenskapligt och logiskt tänkande; inte direkt något de flesta tongivande feminister anser vara viktigt och till och med något som av vissa feminister motarbetas.
Räkna med att Hermione skulle förkasta dagens feminism. Vad tror du att Hermione skulle säga om Södertörns högskolas vetenskapsfientliga och feministiska rektor (Moira von Wright)?
2. Voldemort som symbol för patriarkatet?
Nu får du ge dig, din misandri lyser igenom när du anser att män i styrande positioner generellt uppvisar ondskefulla (Voldemort) drag.
Men då skulle vi väl också kunna se Stalin som symbol för vänsterfeminismen också, eller hur?
3. Bellatrix…
Japp, här håller jag med om att hon är en ypperlig feministisk symbol.
4. och 5. Ginny och quidditch
Du resonerar inte logiskt här. Å ena sidan framför du quidditch som könsneutralt, å andra sidan framför du Ginny i sin roll som quidditchspelare såsom brytandes könsrollsmönster.
Gör om, gör rätt.
6. Kvinnornas roll.
Nix, utgående från en feministisk världsbild så har kvinnorna en undanskymd roll (vilket Per redan har exemplifierat på ett bra sätt).
7. Rowling.
Framgångsrik kvinna på den privata marknaden, absolut! Hon är verkligen ett lysande exempel på vad man kan uppnå på en fri marknad.
Vad har det med feminism att göra? Vilken arena spelar feministerna på i Sverige? Inte är det den privata marknaden där konkurrens gäller. Framgångsrika feminister på den privata marknaden är lätträknade; feministerna lever som parasiter på oss skattebetalare.
Du har verkligen missuppfattat hela mitt inlägg! Jag har aldrig påstått att Bellatrix är en feministisk symbol eller att alla män som styr är onda som Voldemort. Jag har gett sju bra exempel på att man som feminist kan gilla Harry Potter-böckerna. Det är inte samma sak som att säga att de är feministiska (vilket jag inte tycker att de är).
Jag tycker att kvinnliga förebilder är bra. Hermione, Ginny och författaren Rowling är bra förebilder. Jag tycker också att det är braa tt kvinnor både får vara onda och goda. Jag tycker att det är bra att kvinnor får en framträdande roll i slutstriden ÄVEN om männen spelar de viktigaste rollerna, vilket jag svarade Per.
Sedan verkar du utgå från någon slags feminism som du själv hittat på eller vad vet jag. JAG står iaf för en feminism som gillar starka kvinnor som slåss på en fri marknad och som har vetenskapligt och logiskt tänkande.
Ok, så du som feminist anser att en tjej/kvinna (Hermione) ska vänta tills hon blir tillfrågad om hon vill gå på fest/bal/valfritt och när hon inte får frågan från den person hon vill direkt så väljer hon den med högst status som frågar.
Tack för förtydlgandet.
Feminism som jag hittat på? Snälla någon, har du ingen koll på vad våra ledande feminister står för?
Snälla di, lägg inte orden i munnen på mig. Jag har med mitt inlägg klargjort vad som är feministiskt med Harry Potter. Mycket är det inte. I fallet Hermione och balen så sitter faktiskt Ron och Harry och snackar om vilka de ska bjuda ut över huvudet på henne. Och hon väljer då att inte fråga. Skulle inte jag heller göra. Det är möjligt att vi uppfattat den sekvensen i boken olika och så kan det såklart vara. Man tolkar olika.
På min blogg diskuteras med fördel vad jag står för, inte var några ”ledande feminister” som du valt ut står för. Vad jag tycker redogör jag för i mina inlägg. Punkt.
DrKejs:
Bra att du argumenterar istället för att häckla. Men jag håller inte med dig.
1. Seriös kritik mot feminismen går inte ut på att den skulle brista i logik. Jag vet inte var du får det ifrån. Under förutsättning att man (som jag och Hanna) accepterar utgångspunkten att mäns och kvinnors könsroller inte i första hand är biologiskt betingade, har feminismen tvärtom en stark inre logik. Du behöver inte hålla med om den utgångspunkten, men det gör inte feminister ”ologiska”.
2. Hanna hyser inte misandri (hat mot män).
4. Återigen denna ”ologik”. Vad är det för ologiskt med quidditch och Ginny? Det går väl att samtidigt påpeka att quidditch är en könsneutral sport i trollkarlsvärlden och att se Ginny som en karaktär som bryter läsarens invanda föreställningar om vem som är duktig på skolidrott?
7. Jag tror att du förväxlar hur liberala feminster resonerar med hur vänsterfeminister skulle ha argumenterat (det är rätt stor skillnad). Liberala feminister anser att fria marknader är bra för jämställdhet och kvinnors egenmakt. Vi påpekar att det är i den kvinnodominerade offentliga sektorn som lönerna är dåliga och kritiserar vänsterpolitiker för att de vill att det ska vara förbjudet att tjäna pengar i just kvinnodominerade yrken. Se: http://altenberg.se/sjalv-jobbar-jag-inom-varden-dar-far-man-inte-tjana-pengar-%e2%80%9d/
Gruppen ”feminister” består verkligen inte bara av akademiker och politiker som du tycks tro. Jag känner många som arbetar inom den privata sektorn och vars politiska uppfattning i jämställdhetsfrågor har utvecklats just på grund av den erfarenheten.
1. Dagens mainstreamfeminism är i högsta grad mot logik och vetenskap. Det är i allra högsta grad antivetenskapligt och antilogiskt när man har en rektor för en högskola som feministen Moira von Wright. Är du medveten om vad hon har skrivit?
Du sätter punkten på en av feminismens kärnpunkter, att könsrollerna är socialt konstruerade. Det finns så oerhört mycket som visar att detta grundantagande är direkt felaktigt, så den som hävdar att könsrollerna är en social konstruktion kan man inte ta på allvar. Det vi vet är att både biologin och omvärlden påverkar oss och har stor inverkan, det vi inte vet är i vilken utsträckning detta gäller.
2. Hanna hyser inte misandri skriver du, samtidigt tar hon upp en mycket ondskefull figur som representativ för ett patriarkat och kletar ihop honom med män i styrande/ledande positioner. Det är i allra högsta grad misandriskt!
4. Ologiskt ja. Nu är nämligen du lika ologisk som jämför en fiktiv värld med en verklig värld. I Potters värld är det inte konstigt att en tjej/kvinna spelar quidditch, därför bryter Ginny inget könsrollsmönster. Blanda inte världar om du ska ha någon relevans i din jämförelse. Hade du däremot jämfört med Manon Rheaume och hennes spel bland män i hockeyns värld så skulle du ha rätt.
7. Avseende liberala feminister så kan jag rekommendera läsning av Louise Persson (liberal feminist).
http://www.louisep.net/blogg/node/1084
http://www.louisep.net/blogg/node/1633
Finns mycket läsvärt på hennes blogg, hon har dessutom skrivit en bok om klassisk feminism (som jag inte har läst än).
Nej, självklart finns det feminister även inom de privata sektorn, men i huvudsak så hittar du feminister bland offentligt anställda. Jag håller fast vid att framgångsrika feminister i den privata sektorn är lätträknade; med andra ord är feminister i regel parasiter på oss skattebetalare.
För övrigt kan jag rekommendera lite historielektioner till dig om medeltiden och mansideal på medeltiden, du verkar ha fått det om bakfoten…
Jaa Bellatrix hon är verkligen häftig… Aveda Kedavra på kusin Sirus, bara sådär…
…tänk om Solanas kunnat lite sån magi – då hade hon fått död på Andy Warhol direkt!
You go girl!
Jag har inte någonstans skrivit att hon är häftig. Min analys byggde på att kvinnor både är onda och goda och i Harry Potter. Läs om och läs rätt.
Undrar om man inte kan dra en parallell till att alla nätdebatter spårar ur till att handla om nazismen här. Alla nätdiskussioner där antifeminister debatterar spårar alltid ur och handlar om Solanas tillslut…
Då skall du nog slipa på dina ordval – för steget mellan att lyfta fram det feministiska i att ”Döda den som dödas bör”, och de som i verkligheten faktiskt gör eller försöker göra just det – med påstått politiska motiv – är ju inte tankemässigt så lång.
…men nu har ju Altenberg fastslagit att jag är ”antiintellektuell” så det är väl bara mej det beror på…
…det är kanske det som skiljer mig som ”antiintellektuell” mot er i eliten, att jag inte kan ”intellektualisera” ett rättfärdigande för att ”Döda den som dödas bör”… Jag som ”antiintellektuell” saknar helt enkelt ”intellektuell” kapacitet för testuggeri som rättfärdigar mordförsök, terrordåd, revolutioner och folkmord, medan ni ”intellektuella” uppenbarligen är mycket duktigare på det.
…känns som om jag ganska lätt kan förlika mig med tanken på denna min ”brist”…
Jag har lyft fram det feministiska i att man låter män och kvinnor vara lika onda. Vad i det har du problem med att förstå?
[…] vara ett drag som är vikt åt de manliga karaktärerna. Jag skrev om henne när jag skrev om hur Harry Potter kunde vara feministiskt intressant och då var det en hög antifeminister som misstolkade mig, förmodligen medvetet, att jag tyckte […]
[…] Harry Potter […]
[…] Harry Potter av J K Rowlings. Jag behöver inte säga mer. En barndomsfavorit var Milly Molly av Joyce Lankester […]