Jag hade inte tänkt att läsa Kakan Hermanssons bok Hela Kakan. Jag gillar henne på ett sätt, men har stört mig för mycket på hennes uttalanden om poliser. Men. Hon har bett om ursäkt och det räcker för mig. Dessutom fick jag boken signerad av henne och dedikerad till mig. Jag är inte mer svårövertalad än så.
Kakan skriver om feminismen, sin uppväxt och sina familj samt livet i stort och politik. Det är en blandning mellan en självbiografi och en politisk pamflett. Det är spretigt. Jag tyckte mycket om kapitlen som handlade om hennes familj. Hon skriver otroligt finns om relationen till mamman, pappan och systern. Hon skriver också om hur det är att få en ADHD-diagnos som vuxen och att ha en religiös tro fast man är lesbisk. Det är fint, personligt och starkt.
Men så kommer vi till det feministiska och politiska. Då blir det lite platt. Att ägna ett helt kapitel åt att såga Sex and the city, är det verkligen nödvändigt? Det sista avsnittet sändes 2004 och även om många (däribland jag själv) fortfarande älskar det så kan nog de flesta se det orealistiska i serien. Det måste inte analyseras sönder mer. Det fanns såklart annat som var bra, men inte tillräckligt för att jag skulle vilja stryka under något eller citera och dela i sociala medier. Det var helt enkelt inte tillräckligt intressant eller nyskapande.
Läs mer: Adlibris, Bokus, Västmanländskan, Fantastiska berättelser
Mitt ex var signerat, men boken lästes aldrig i Thailand. Den lästes på tvärbanans ersättningsbuss till jobbet.
