Hallå där: Peppe Öhman

Peppe Öhman i LA. Bild från hennes blogg på Motherhood.

Peppe Öhman bor i Los Angeles och kommer ursprungligen från Finland. Hon är Sverigeaktuell med En gång om året som kom ut på Norstedts i vår. Boken handlar om Karolina som är i ett om inte dåligt, så i vilket fall inte speciellt tillfredsställande äktenskap. För att stå ut bestämmer hon sig för att vara otrogen, bara en gång om året. Jag har läst och recenserat boken. 

Jag träffar Peppe tidigt en morgon för henne och efter jobbet för mig. Vi träffas över Google meet och efter lite teknikstrul från min sida kan vi börja vårt samtal. Vi börjar med att prata om boken och dess karaktärer. Jag tyckte mycket om boken och blev förvånad över hur mycket den överraskade mig. Karolina är otrogen, men hon målas varken upp som ett monster eller ett offer, utan du som läsare lämnas själv med att bedöma huruvida hon gör rätt eller fel.

– Det är det som är det fina med att skriva böcker, när den är klar får läsaren själv bestämma och jag vill inte komma med några moraliska pekpinnar, säger Peppe.

Otrohet för att jämna ut orättvisor

När det kommer till Karolina så rättfärdiga hon otroheten med att det finns en maktobalans i förhållandet, men det finns alltid två sidor av saken och skulle Christian förmodligen se det på ett helt annat sätt. Det är ju så livet är, varken svart eller vitt och oftast är ingen ett monster. Samtidigt har Christian inte några problem med att Karolina tar mest ansvar för hem och barn och låta henne vara den som vet vilken skostorlek barnen har.

– Jag tror säkert att Christian ser sig som en jämställd person, men att låta den andra ta ansvar för allt som rör familjen är också ett sorts svek, tycker jag.

Peppe säger att det är roligt att skriva den här typen av böcker och att hon försökte resonera sig fram till vems svek som egentligen var värst, men att hon inte kommit fram till något egentligt svar. Det är avsaknad av svar på den frågan som jag anser är bokens styrka. Det finns inget enkelt svar på på frågan om otrohet kan vara berättigat. Livet bjuder som bekant inte heller på några enkla svar.

Styvmamman Karolina

En stor del av boken är att Karolina vill ha ett eget barn. Christian skjuter ett beslut på framtiden och säger hela tiden att det inte är läge just nu, allt medan Karolina blir äldre. Det är ett annat typ av svek att förvägra henne ett biologiskt barn. De barn som finns inom äktenskapet är ju Christians barn, som har en annan mamma. Ändå känner Karolina att hon älskar de barnen och förväntas nästan själv över hur starkt hon känner för dem.

– När jag skrev det tänkte jag på min styvmamma. Mina föräldrar skiljdes när jag var 11-12 år och fick ganska tidigt en styvmamma. Även om jag bara bodde med henne och pappa varannan helg, kände jag att hon älskade mig som ett eget barn. Känslorna kan finnas där, men Karolina känner ändå att hon vill ha något eget, ett barn tillsammans med Christian.

Även om Karolina älskar sina bonusbarn, är det inte hennes barn. Skiljer hon sig från Christian, kanske hon aldrig får träffa dem mer. Det sätter henne lite i en rävsax. Dessutom har hon väninnors som berättar om sina hemska skilsmässor och det gör henne ännu mer rädd för att Christian skulle förvandlas om hon ville skiljas.

– Det är då Karolina känner att de ändå har det rätt bra och att Christian är en bättre man än jättemånga andra. Och det ÄR han ju! Jag skrev honom medvetet inte genomond. Han tycker bara att livet är rätt så härligt och det beror på att han förväntar sig att folk ska böja sig för honom och hans vilja. Han ser inte ens att han är sån utan tänker nog mest att såhär har väl alla det.

Vem är Adam?

Karaktären Adam är inte heller en karaktär som man brukar hitta i romaner som handlar om kvinnor och otrohet. Han är het och vill ha Karolina, men kan vi verkligen lita på att han vill ha henne?

– Han är lite flaky, som vi säger här i LA, han är oberäknelig och det är osäkert om han verkligen vill ha henne eller om han också bara tycker att det är härligt att ligga lite ibland.

Vänskapen med Joanna

Joanna är Karolinas vän som hon håller fast vid i vått och torrt. Tyvärr glider de isär när Karolina anförtror henne otroheten. Själv har Joanna skiljt sig på grund av upprepad otrohet från sin man och är ensamstående mor till tre egna barn. Joannas och Karolinas vänskap är stark, men Peppe menar att de har svårt att mötas då de kommer med så olika bagage och ser så olika på relationer.

– Joanna tycker att skilsmässan är så fruktansvärt hemsk att hon trycker att Karolina ska stanna kvar hos Christian för att han är en någorlunda bra person. Hon kan inte heller fatta att Karolina drömmer om egna barn när hon har två fantastiska bonusbarn.

När vi pratar om de olika karaktärerna så säger Peppe att hon vill att de ska vara mångbottnade och sympatiska karaktärer ska även ha dåliga sidor som vi har svårt att gilla. Ingen av karaktärerna är genomond, men så rättar sig Peppe:

– Jo, Fredde – Joannas man – han är genomond.

Feminism i Finland

Peppe Öhman är från Finland och jag tänker att jag vill höra lite med henne om synen på feminism i vårt östra grannland. Finland är ett progressivt land och Peppe menar att de kanske lite för ofta lyfter fram att de var först i Europa med kvinnlig rösträtt. Hon säger också att metoo aldrig riktigt fick fäste i Finland och menar att man kanske är lite mer försiktig till jämställdhetsreformer.

– Jag tror nog att för den stora massa så är feminism lite mer främmande för finländare, än svenskar. Det är nog en skillnad i kulturen som gör att det inte lika självklart i Finland. Dessutom ser vi oss som världens mest jämställda land och tänker kanske inte på att även om vi är det, så finns det ännu mer kvar att göra.

Peppe berättar om ett jättegräl med Hufvudstadsbladet som hon hade för flera år sedan. Hon var trött på att hon tjänade mindre än manliga krönikörer med samma meriter, men tidningen svarade iskallt att hon inte var lika bra.

– Det är ju svårt att ta sådana fajter när man är inblandad själv. Jag kan ju inte riktigt argumentera för att jag faktiskt är lika bra, jag jag på pappret hade en högre kompetens än de manliga krönikörerna. De har såklart rätt att betala vad de vill till vem de vill, men jag tyckte att argumentet att de är en feministisk redaktion, men att jag är lite sämre, var lite märkligt.

Feminism i USA

Nu bor Peppe sedan tio år i LA och såklart är det spännande att höra hur en person från det relativt sett jämställda Norden tycker att debatten är i USA. Hon ser bekymrat på utvecklingen är abortfrågan och där Roe vs Vade är på väg att luckras upp i och med att Högsta domstolen ger grönt ljus till abortinskrkänkande lagförslag in flera delstater.

– Sedan finns det ingen lagstadgad föräldraledighet heller. Vissa företag låter dig vara ledig, men du ses ändå lite som en latmask om du är hemma med ditt barn.

Hela det amerikanska samhället är uppbyggt på att en förälder är hemma i och med att man jobbar långa dagar och förskola och fritids är oerhört dyrt. Samtidigt finns det många feminister som skriver bra och som uppmärksammar de här problemet, vilket Peppe ser som mycket positivt.

– Det finns en stor feministisk gräsrotsrörelse som kämpar för att USA ska bli mer jämställt, men det är tyvärr en jättelång väg att gå.

Annars tycker Peppe att det är mycket trevligt att bo och verka i USA och hon säger att det alltid händer spännande saker, både positiva och negativa. Bor man i LA har man dessutom förmånen att ha nära till surfing, vilket Peppe brukar äga sig åt. Jag valde att illustrera den här intervjun med en fin bild på Peppe från en surfingtur i hennes hemstad. Den har hon skrivit om på sin blogg och det är därifrån bilden kommer. 

*) Samtalet är inspelat, så kanske kanske kanske får ni ta del av det som en podd när jag lärt mig att redigera.