De moderata pionjärerna var också engagerade i rösträttsrörelsen. De har mycket gemensamt med liberalerna, men när man läser vidare i boken finner man vurm för hemmafruar och aversion mot dagis hos många högerkvinnor. Nyckelfrågor för högerkvinnorna var det som vi idag kallar vårdnadsbidrag. Det längsta kapitlet i boken är skrivet av den före detta talmannen Ingegerd Troedsson och handlar om Ebon Andersson som satt i riksdagen mellan 1936 och 1966. Hon kämpade främst för särbeskattning, eller tudelning som var hennes variant. Troedsson menar att Ebon Andersson var sambeskattningens största motståndare, medan Anders Johnsson menar att det var Ingrid Gärde Widemar som avskaffade systemet. Andersson förespråkade tudelning, vilket skulle gynna ett hemmafrusystem. Gärde Widemar ville ha ren särbeskattning. Detta är ett exempel, men det fanns flera, där det var tydligt att författarna gärna ville positionera sig mot folkartister i jämställdhetsfrågor.
okt 14
2 kommentarer
Jag har alltid haft en bild av att högerns kvinnor historiskt sett varit ganska hunsade; att de fått skit från männen i sitt parti för att sån där feminism är ett vänsterpåfund och inte varit välkomna i vänsterledda rörelser som handlat om sakfrågor. Diskuteras det?
Ja, det diskuteras ganska mycket. Det var främt kvinnor som vågade gå mot strömmen som kunde driva igenom sina förslag i partiet. Ebon Anderssons, som jag nämner ovan, var en kvinna som fick slåss mycket hårt mot konservativa män.