Jag läste Louise Glücks Vild Iris förra veckan och efter det ville jag läsa henne på originalspråk. Meadowlands läste jag således på engelska. Glück fick nobelpriset i litteratur 2020 och de här två diktsamlingarna är mina första möten med henne.
I Vild iris handlar dikterna om mänskliga relationer och detta vävs ihop med natur och växter. I Meadowlands är det mer fokus på relationerna mellan man och kvinna. Den finns en stor portion humor i flera av dikterna och för en som lever i en parrelation finns det en hel del igenkänning.
En av mina favoritstrofer från boken, som också tillhör en av de roligare:
I never turned anyone into a pig.
Some people are pigs; I make them
look like pigs.
Jag tyckte att det var en fin diktbok och jag börjar förstå Louise Glücks storhet. Samtidigt kan jag också förstå dem som säger att hon är ett helt okontroversiellt val till nobelpristagare och att det blev lite mellanmjölk. Jag kommer att läsa mer av henne, för jag känner att jag har en blivande favoritpoet i Glück. Kanske inte topp-favorit, men i alla fall någon jag ofta återkommer till.
