Jag har läst något från varje land i Afrika

Afrika

Nå har turen kommit till den sista världsdelen jag har blivit klar med. jag har nu läst en bok från varje land i Afrika. Det var sannerligen ingen enkel uppgift och jag har skarvat med att läsa dikter på nätet ett par gånger, men inte genat mig igenom hela kontinenten. Afrika erbjuder fantastisk litteratur från Sydafrika, Nigeria och Egypten och mer svåråtkomliga länder som Sydsudan, Komorerna och Ekvatorialguinea. Jag har även, på ett par ställen, nöjt mig med spökskrivna biografier. I det stora hela kan jag säga att Afrika har gett mig många fina litteraturögonblick.

Läs här de andra världsdelssammanfattningarna. 

Efter det här minlägget återstår bara för mig att avsluta det hela med en pampig fest i form av en ambitiös julkalender. Missa inte den!

Böckerna jag läste

Algeriet: En av mina favoritförfattare är född och uppvuxen i Algeriet, Assia Djebar. Hon borde fått nobelpriset medan hon levde! Jag har läst Kriget, kärleken och Ingenstans i min fars hus.

Angola: Författaren Ondjaki kommer från Angola och jag har läst hans barnbok Yanari – Flickan med de fem flätorna. Jag läste även Salomes huvud, poetiska texter skrivna av Ana Paula Tavares i en utmaning att läsa portugisiskspråkiga författare.

Benin: Benin var ett knivigt land att hitta litteratur ifrån så lyrik på nätet av  feministen Colette Agossou Houeto fick duga.

Botswana: Jag läste här en intressant deckare, Screaming of the innocent av Unity Dow.

Burkina Faso: Thomas Sankara var politiker och inte författare, men det var svårt att hitta litteratur från Burkina Faso. Sankara har skrivit en politisk pamflett om kvinnopolitik, Women’s liberation and the African freedom struggle, som jag läst. Han var både kommunist och diktator, så det var inte någon fantastisk politisk skrift för en liberal som mig.

Burundi:  Först läste jag den svenska-burundiska författaren Sakina Ntibanyiteshas självbiografiska roman Krig i paradiset och sedan den fransk-burundiska författaren Gaël Fayes barndomsskildring Litet land. Den sistnämnda var fantastisk bra och tar upp folkmordet i grannlandet Rwanda.

Centralafrikanska republiken: Här har jag en kompis att tacka för att jag hittade en bok. Andrée Blouins självbiografi om sitt liv och sin politiska kamp, My country, Africa, verkar inte gå att få tag på längre. Boken är spökriven, men det fick duga.

Djibouti: Det sista landet som avslutades! Jag började läsa Abdourahman A Waberis bok United states of Africa som är en slags tvärtom-bok där Afrika är den rika världen. Den försvann dock spårlöst när jag läst en tredjedel. Eftersom boken är svår att få tag på köpte jag hans bok Transit istället, som jag speedläste på tre dagar. Det var ingen bra bok, men lite intressant om gränslandet mellan Frankrike och Djibouti. Den förstnämnda boken återfanns under vardagsrumssoffan dagen innan detta inlägg skrevs.

Egypten: Nawal el Saadawi kan fortfarande få nobelpriset i litteratur, och det bör hon få! Har bland annat läst hennes bok Imamens fall, som ingår i den feministiska litteraturkanonen. Har även läst den egyptier som faktiskt fick nobelpriset, Naguib Mahfouz.

Ekvatorialguinea: Mycket svårt land att hitta något rån. Därför nöjde jag mig med ett utdrag ur boken Ekomo av María Nsué Angüe, som fanns med i antologin Daugher of the diaspora – Afra-Hispanic writers.

Elfenbenskusten: Jag läste den i väst mest kända författaren från landet, Veronique Tadjo och boken Drottning Pokou.

Eritrea: Jag har läst den svensk eritreanska författaren Dawit Isaak – såklart! Hopp och andra texter var en spännande antologi.

Etiopien: Här läste jag Maaza Mengiste, som 2020 var nominerad till Bookerpriset för boken The shadow man. Den boken har jag kvar att läsa, men har läst Under lejonets blick om militärkuppen då Haile Selassi störtades.

Gabon: Här har jag läst en författare som inte är född i Gabon, Bessora. Men eftersom hon är född av gabonska föräldrar i Bryssel som diplomatdotter, så tyckte jag att hon fick räknas, Hon har bott i Gabon under sin livstid och varit gabonsk medborgare. Boken Petroleum, minns jag inte så mycket av.

Gambia: Jag trodde kanske på förhand att Gambia inte skulle vara ett svårt land att hitta något från, mend et visade det sig vara, trots engelska som utbildningsspråk. Jag läste tillslut Sally Singhateh och Stories from Gambia, som jag var föga imponerad av.

Ghana: Ett land jag har varit i och jag har läst en fantastisk feministisk författare, Ama Ata Aidoo. Hennes bok Förändringar är en fantastisk bok om att utnyttja sin ställning som andra fru.

Guinea: Jag läste Camara Layes uppväxtskildring Svart barn.

Guinea-Bissau: Här ifrån var det nästintill omöjligt att hitta litteratur ifrån så jag nöjde mig med dikter av Amilcar Cabral.

Kamerun: Jag läste den lite knepiga boken Ännu talar träden av Calixthe Beyala.

Kap Verde: Alla som läser sig jorden runt har läst Germano Almeida. Jag läste Herr Napumocena Araújos testamente och tyckte den var ganska bra och jag lärde mig en del om landet. Jag har även läst novellen Kreolskornas hämnd av Dina Salustio.

Kenya: Jag har läst novellen Fiske i djupa vatten av Wenguin Wa Goro ur Ama Ato Aidoos antologi Kärlek x21. Det var betydligt svårare att hitta kenyansk litteratur än jag trodde.

Komorerna: Jag sökte länge efter en kvinnlig författare från Komorerna för att slippa läsa den enda bok jag hittade, The Kaffir of Karthala av Mohamed Toihiri. Boken visade sig dock inte vara så dålig som jag fruktat.

Kongo-Brazzaville:  Jag läste den mycket trevliga uppväxtskildringen av  Alain Mabanckou  Imorgon fyller jag 20.

Kongo-Kinshasa: Jag läste den mindre trevliga romanen Tram 83 av  Fiston Mwanza Mujila om Kinshasas under värld.

Lesotho: Här läste jag en mycket fascinerande dokument över en fattig kvinnas liv. Mpho ’M’atsepo Nthunyas bok, Singing away the hunger, om en kvinnas fattiga liv i södra Afrika, var ett viktigt och fint dokument. Spökskriven bok.

Liberia: Jag läste Leyma Gbowee, som fått Nobels fredspris. Tillsammans är vi starka är hennes berättelse om den politiska kamp hon fört, som lett fram till nobelpriset.  En spökskriven bok.

Libyen: Hör fick jag höra talas om en libysk kvinnlig serietecknare, men hittade aldrig något av hennes alster till försäljning. Läste istället Hisham Matar fina bok Att återvända samt novellen Return Ticket av Najwa Binshatwan.

Madagaskar: Jag kände inte att jag hade råd med antologin Voices of Madagascar (ca 350 kr i onlinebokhandlarna), så jag nöjde mig med Esther Nirinas dikt But your eyes.

Malawi: Jag hittade en samling Wimbuza-sånger på nätet av malawiska kvinnor. Det är sjungen poesi av kvinnor från Tumbuka-folket.

Mali: Barnboken Äventyr i Bamako är delvis skriven av Alpha Mandé Diarra från Mali. Boken utspelar sig i Malis huvudstad Bamako och handlar om barn i Mali.

Marocko: Återigen ett land jag varit i, men jag hittade tyvärr igen litteratur från landet när jag var där. Feministen och debattören Fatima Mernissi är ifrån Marocko och jag har läst hennes Shahrazad reser västerut. Sedna har jag även läst romanen Kvinnor i arganträdets skugga av Damia Oumassine.

Mauretanien: Ett av de sista länderna jag prickade av och jag läste den egenutgivna och inte alls imponerande boken Crossing the Atlantic Ocean in search of happiness av Amadou Ndiaye.

Mauritius: Länge hade jag nobelpristagaren  J M G le Clezio och boken Allt är vind som enda bok från Mauritius, men att landet skulle representeras av en vit man kändes inte helt bra. Nu har jag läst Ananada Devis fantastiska bok Eva ur spillrorna.

Moçambique: Jag läste Paulina Chizianes novell Kärlekens ärr från Tranans novellsamling Moçambique berättar. Sedan kändes det som att jag borde läsa Mia Couto, som är landets stora författare, och valet föll på Sjöjungfruns andra fot.

Namibia: Jag läste Neshani Andreas fina bok om kvinnor i Namibia,The purple violet of Oshaantu.

Niger: Det verkade faktiskt stört omöjligt att hitta något överkomligt från Niger, så jag nöjde mig med dikten I’m Scared av Adamou Idé.

Nigeria: Det är inte svårt att hitta något läsvärt från nigerianska författare nuförtiden. Flera förlag i Sverige ger ut böcker från Nigeria och jag har läst många. Såklart är Chimamanda Ngozi Adichie fortfarande en favorit och En halv gul sol är hennes bästa bok. Lila hibiskus ingår i den feministiska litteraturkanonen. Buchi Emecheta är en författare från en annan generation nigerianer och jag läste hennes bok En kvinna, en mor.

Rwanda: Jag hittade, efter idogt sökande Barassa och hennes bok Teta – a story of a young girl, som är Rwandas historia över 50 år, sammanfattat på 80 sidor. Lite väl komprimerad, särskilt som folkmordet ryms på de få sidorna.

São Tomé och Príncipe: Inget stort land, och inget stort litteraturland. När jag sökte portugisiskspråkig litteratur fann jag dikter av Conceição Lima på nätet.

Senegal: Ett land jag varit i, men det var för så längesedan så jag hade inte precis någon utmaning att läsa senegalesisk litteratur då. Bokförlaget Sekwa, som översätter franskspråkig litteratur, har gett ut den fantastiska boken  Atlantens mage av Fatou Diome.

Seychellerna: Jag skulle läsa Glynn Burridges novellsamling Voices of Seychellerna, men den var så tråkig att jag tänkte att den här utmaningen är inte värd det. Jag nöjde mig således med en av novellerna, Historical sketch of the Amirantes Islands.

Sierra Leone: Såg att författaren Ishmael Beah var översatt till svenska och läste Strålande morgondag.

Somalia: Fotomodellen Waris Dirie, som driver en politisk kamp mot könsstympning, har skrivit om sin barndom som nomadflicka i En blomma i Afrikas öken. Spökskriven.

Sudan: Jag läste Leila Aboulela och hennes bok Minaret om ett land i förändring och hur det förändrade livet för en ung kvinna.

Sydafrika: Jag har läst mycket litterateur från Sydafrika, som också är ett land jag varit i. Jag ska inte räkna upp alla, men kan nämna de två nobelpristagarna Nadine Gordimer och Min sons historia och J M Coetzees Onåd.

Sydsudan: Ett nytt land och såldes inte så många böcker att finna härifrån. Jag valde att läsa poeten Onam Liduba och hans dikt Child cry of war.

Swaziland: Engelskaläraren och författaren Sarah Mkhonza har berättat om engelskundervisningen i hemlandet i Teaching English in Swaziland. Ett märkligt val av bok kanske, men urvalet var inte gigantiskt.

Tanzania: Ett land med mer litteratur att välja på. Jag läste  Bränd jord av  Elieshi Lema.

Tchad: En av de sista böckerna jag fick tag på var Told by starlight in Chad av Joseph Brahim Seid, som verkar vara den enda boken från Tchad som finns att få tag på. Den var inte speciellt bra, så jag skickar den gärna vidare till någon som gör samma utmaning.

Togo: En av det absolut mest udda upplevelserna i hela den här utmaningen måste vara Tété-Michel Kpomassie bok En afrikan på Grönland. Den handlar om hans resa så långt bort från ormar som möjligt och målet är Grönland.

Tunisien: Jag läste bloggaren  Lina Ben Mhennis bok om revolutionen, Tunisian girl. Författaren avled tragiskt nog i januari 2020, inte ens fyllda 40 år.

Uganda: Jag tycket mycket om Doreen Bainganas novellsamling Tropiska fiskar. Varför har vi inte hört något mer från henne?

Västsahara: Det borde vara ett eget land, så självklart har jag försökt hitta litteratur därifrån. Jag fann dikten Saguia av Zahra el Hasnaui.

Zambia: Jag hittade den inte alltför bra boken Madame 1st lady  av Ellen Banda-Aaku.

Zimbabwe: Jag läste den fantastiska romanen Nervous condition (som även finns på svenska, som Rotlös) av Tsitsi Dangarembga.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.

Time limit is exhausted. Please reload CAPTCHA.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.