Ferry, Odette; Sissi – den oövervinnerliga; 1957

Min mamma gav en av sina favoritböcker som barn till mig när jag var liten. Det var boken om den österrikiska kejsarinnan Elisabet, eller Sissi som hon kallades. Jag är inte något fan av varken kungligheter eller femtiotals-romantik, men denna bok har något mer, och det var nog därför som den har funnits med mig så länge. Jag läste den när jag var runt 12 år. Boken bygger på Ernst Marishkas film Sissi, face a son destin.

Sissi var gift med Frans Josef, kejsare av Österrike och kung av Ungern. Sissi var således kejsarinna av Österrike och drottning av Ungern. Boken börjar med att Sissi besöker Ungern ensam samtidigt som en arg och traditionsbunden svärmor sitter i Wien och muttrar över att en kvinna ska stå vid sin makes sida. Frans Josef vill inte inskränka på sin hustrus frihet genom att be henne komma hem.  Förhållandet mellan kejsaren och kejsarinnan är kärleksfullt och man får intrycket av att kvinnans list styr mycket, även politiken. Boken är en roman, så den gör med andra ord inte anspråk på att vara sanningsenlig. När jag läste boken som barn gav det mig en känsla av att kvinnor också kan har haft betydelse i historien, samtidigt som jag blev oerhört intresserad av att åka till Wien och lära mig mer om Österrike-Ungern.

Det är inte sanningshalten i boken som är det väsentliga, utan den känsla som den för med sig. För mig har den inneburit ett större intresse för drottningar bakom de stora kungarna. Och så ett intresse för Wien, såklart. Dit flyttade jag 10 år senare för att plugga.