Ja, då har jag gått igenom alla mina fotoalbum och fotat av feministiskt intressanta resebilder. När jag kom till min och Lisettes tågluff 1995 hittade jag inget jätteintressant att skriva om här, men så kom jag ihåg vad jag gömt undan längst ner i en byrålåda. Jag kan inte låta bli att delge er detta. En dikt av Hanna Lager, 18 år. Dra musen över bilderna för att se vad de föreställer.
Tågluffen
Vi hade packat våra saker och ting
och stod beredda att fara i Lidköping.
Vår resa genom Sverige gick över dal och över ås
och vi var tvungna att byta tåg i Borås.
I gryningen till en stor stad vi kom med god min
det var den gamla murens stad Berlin.
Vi for snabbt därifrån efter ett tag
det var dags för nya äventyr i Prag.
Där blev vi lurade av en kille med god min
så vi stack nästa dag till favoritstaden Wien.
Men det vara bara för en natt som vi dit hade rest
först skulle vi pröva lyckan i Budapest.
Tillbaka igen träffade vi guys och snackade blommor och bin
återigen i favoritstaden Wien.
En lång natt och så med ens
hade vi kommit fram till ett mycket hett Florens.
Snabbt iväg för att plånboken inte skulle bli tom
lämnade vi för det sköna och inte fullt så dyra Rom.
Efter fem dagar där och sett vad staden hade att visa
ville vi se hur mycket tornet egentligen lutar i Pisa.
Tomt i plånboken och trist så man kunde bua
det var våra upplevelser i Genua.
Bättre blev det när vi la det på is
då hamnade vi i det mycket vackra Paris.
Med språket där fick vi enorma pyssel
och det blev inte bättre när vi kom till Bryssel.
Hasch och horor var vad som dominerade staden med hamn
jag menar förstås Hollands Amsterdam.
Efter det fick vi nog av allt stoj och sting
och for raka vägen tillbaka till Lidköping.
Skriven hösten 1995 som en uppgift i skolan (skriv en dikt på rim).
Som ni kan se ingen suparresa för mig och Lisette. Vi gjorde det som vi var mest intresserade av vid den tiden – upplevde nya platser och såg allt man ska se enligt alla guideböcker. Vi hade jättekul, även om det för andra 18-åringar kanske kan verka en aning pretto.