Feministbrud på kulturjakt på Lanzarote

Som jag skrev tidigare så är Lanzarote inte en ö full av kultur. Därför kommer denna bloggpost inte bli en orgie i feministiska kulturbilder, utan snarare en reseskildring med fokus på kultur. Den enda kultur vi tog del av var matkulturen, men den var å andra sidan verkligen en höjdare. Lanzarote var tidigt ett charterresmål och 1968 landade det första charterplanet där. Det är en fantastisk plats om man önskar ett tillfälligt paradis med palmer, blått vatten och fantastisk mat och inte vill ha så mycket mer än så. Vädret är helt ok, men för den som prompt måste ha Thailandsvärme i januari bör inte åka hit.

Vår strand utanför hotellet var anlagd, men icke desto mindre var det en fin strand. Vattnet var inte vansinnigt varmt och med tanke på att jag riskerar mjölkstockning om jag kyler ner brösten så blev det bara ett dopp i havet för mig. Här kan vi se Andreas vinka efter ett av sina dopp.

Vi tog en utflykt till söndagsmarknaden i Teguise, tidigare huvudstad på Lanzarote. Staden ligger gömd mellan bergen och anledningen till att den ligger där den ligger är att tidigare hade Lanzarote problem med pirater och Teguise kan inte ses från havet. Staden grundades 1414 och var huvudstad fram till 1852, då kuststaden Arrcife tog över den rollen. Jag shoppade smycken av någon händig kvinna i ett stånd. Det fanns mycket fint om man letade riktigt noga. Det mesta var dock skräp. Ett annat fynd jag gjorde var i ett stånd med just skräp. Jag är vykortssamlare och de sålde gamla vykort från 70- och 80-talen och där kunde jag hitta några pärlor till min samling. Vi gjorde misstaget att inte ta en lokalbuss hit, utan reste med Fritidsresor som var dyrare och tog längre tid, men vi fick ju då förmånen att lyssna till en svensk guide som berättade historier om Lanzarote. Enligt guiden var det så att på de andra Kanarieöarna var monogami det vanligaste, medan det på Lanzarote var så att varje kvinna hade tre män. De arbetade i skift, en månad arbetade han, en månad tog han hand om de äktenskapliga plikterna och en månad vilade han. På så sätt hade kvinnan alltid en pigg man som utförda sina sysslor. Jag har inte kollat upp sanningshalten i denna historia.

Vi åkte alltså med Fritidsresor och bodde på familjevänliga Blue Village på Playa Blanca, öns nyaste resmål. Vi klagade över att resan till Teguise tagit mycket längre tid än vad de lovat och dagen efter möttes jag av denna syn på vår balkong. Apology accepted. För övrigt var det trädet ni ser som angav att vi hade begränsad havsutsikt. Helt klart godkänd beskrivning och vi varken positivt eller negativt överraskade.

Jag tog ett par dopp i den stora poolen och här fanns också Blue Village mötespunkt. Flera gånger varje dag möttes vi av käcka reseledare som annonserade ut olika aktiviteter. Jag har inte riktigt bestämt mig för om jag kommer att älska detta när Hugo blir större eller om det är för mycket för mig. Hur som helst var stämningen bland reseledarna väldigt grabbig och svenska Niklas skulle vara den mest skojfriska av dem alla. En brittisk ledare påstod sig kunna alla språk och en efter en gick resledarna bakom scenen och pratade i mikrofonen där medan britten låtsades som att det var han som pratade. När turen gick till svenska så gick Niklas bakom scenen och började fåna sig och säga ”jag är sängvätare” och ”jag kissar på mig varje natt” så att alla skulle skratta åt att den brittiska ledaren sa så om sig själv. Många barn är sängvätare och jag misstänker att de inte var så roade av skämtet. Dessutom misstänker jag att få personer mer än reseledarna själva tyckte att det var något att dra på munnen åt.

Jag och Hugo på en restaurang i kvarteret. De var mycket vänliga där och hjälpte oss att värma hans mat. Jag och Andreas beställde chateaubriand vilket är en oxfiléns  mittdel som skärs upp vid bordet. Vi beställde den ”rare” eftersom vi båda gillar blodigt kött. Eftersom biten inte är helt jämn blev den blodigare i mitten och mer genomstekt på sidorna. Den manliga kocken skar noga upp bitarna och gav mig alla genomstekta och Andreas alla som var råa i mitten. Det slår aldrig fel, vart man än går (även i Sverige!) så förväntas inte kvinnor gilla rått kött. Varför ska det vara så 2012?

En kvällsbild på mig när jag väntar på en fantastisk paella. Hugo sover snällt i sin vagn. Tyvärr gjorde han inte det när maten väl kom in. Vi ändrade våra matvanor och åt ett stort mål mat om dagen vid tre-fyratiden istället för senare som här och på bilden ovan. Sedan åt vi snacks och drack vin på rummet med Hugo sovandes i sin säng. Det var lättast så.

Playa Blanca var en handikappanpassad by. Turisterna är mest barnfamiljer och pensionärer och till de sistnämnda fanns permobiluthyrning för dem som hade svårt att röra sig. Överallt fanns det passager att ta sig mellan höjdskillnaderna.

Jag brukar normalt vara den som tycker att man bör ta seden dit man kommer och jag upprörs ofta över svenskar som helst ohämmat solar topless i muslimska länder där sådant inte är tillåtet. Jag frångick lite från mina principer och ammade mitt barn offentligt när han så önskade. Jag valde dock att försöka skyla mig.