Feministbrud på kulturjakt i Tallinn

Jag har redan skrivit om Tallinn en gång, men jag har varit där flera gånger. 1998 tog jag båten ensam från Stockholm och hälsade på en kompis som jag träffat i Göteborg lite mindre än ett år tidigare. Vi är fortfarande vänner.

 Jag blev med en gång helt förälskad i Tallinn. Raekoja plats (rådhusplatsen) är kanske en av de mest turistiska platserna i Tallinn, men också en av mina favoritplatser. Jag var förberedd på kulturkrockar, men jag var nog inte förberedd på hur vackert Tallinn var och hur mycket ska skulle komma att älska den staden.

Det var såhär jag hade tänkt mig att det skulle se ut. Inte så inspirerande, men ändå någonstans inte så illa som det kanske såg ut. Tyvärr saknades varmvatten under mitt besök på grund av att man bytte ut gamla rör och det kanske bidrog något till att de kändes lite primitivt. Annars var min väns kollektiv varmt och välkomnande och jag hade några fantastisk dagar här. Mustamäe heter området och det är långt ifrån det värsta i Tallinn. Min vän och hennes man tog med mig till det värsta området, Kopli, när jag var där 2004. Där är alla hus gjorda av trä. Det låter bättre, men helt nedgången trä (med var tredje lägenhet utbränd) är faktiskt värre än nedgången betong. Här kan ni se en bild, men den ger inte en fullständig bild över hur fruktansvärt spöklik den stadsdelen var.

Här är tre glada tjejer på väg till ett raveparty i centrala Tallinn (eller fyra med fotografen). Jag minns att det gick omkring två rymdutklädda tjejer i silverdräkter och bjöd på vodka där. Något som jag tänkte på aldrig skulle kunna ske i Sverige. Jag hade som sagt en jättekul semester i Tallinn och jag visste redan så att det skulle bli många resor tillbaka dit.

I Tallinn finns många försäljare av ullkläder och det är nästan alltid kvinnor som säljer. Jag köpte med mig en vackert stickad ulltröja av en äldre estnisk dam, som hade ett stånd i gamla stan. Den använde jag så sent som vintern 2010 som var så vansinnigt kall.