Feministbrud på kulturjakt i Peking

Jag har tidigare beskrivit två resmål på vår bröllopsresa, Hongkong och Hainan. Jag tänkte att det var dags för Peking, det första och sista resmålet på den resan.  När jag går igenom mina bilder igen så finns det en hel del intressant att skriva om där.

Här står jag på Pekings mest kända plats (skulle jag gissa i alla fall) – Himmelska fridens torg. Bilden är tagen med Förbjudna staden i bakgrunden. En stor bild på Mao syns om man tittar noga. Fotografen har Maos mausoleum i ryggen. Det var tyvärr får lång kö dit och det var inte öppet många timmar varje dag så vi hoppade ett besök där. Det är så vansinnigt att man hedrar gamla diktatorer på det sättet. Lenin har ju också ett mausoleum i Moskva, till exempel.

Vi besökte även Den förbjudna staden och här kan vi se kinesiska turister fota något extra spännande. Vi västerlänningar hade inte en chans att komma intill. Turister kommer från hela Kina för att se deras nationalskatter och vissa gör kanske bara en resa dit i hela sitt liv. Kanske är detta turister från någon närförort, men inte ens de kanske gör mer än en resa dit. Vi stötte på några turister i tunnelbanan som inte förstod hur de köpte biljetter. Vi gick före och tryckte vant på knapparna och fick våra biljetter. Ingen av oss kan ett ord kinesiska, men tunnelbanebiljettsystemen är universella och här ligger den stora skillnaden mellan stad och land och inte mellan länder eller kulturer.

Till skillnad från länder i mellanöstern, så är butiksbiträden i Kina ofta kvinnor. Här står jag och prutar på pärlor av en kvinna på den så kallade Pärlmarknaden i Peking. Denna kvinna hade visitkort och önskade att jag skulle återkomma. Förmodligen fick jag ett bra pris på pärlorna eftersom hon faktiskt sa nej när jag försökte pruta mer. Alla känslor i prutning är ju ett spel för gallerierna, men när hon inte hindrade mig från att gå så tror jag att hon faktiskt inte ville gå lägre. Jag kom tillbaka och fick en rejäl påse stenpärlor för drygt 200 kr.

Här ser vi hur en prutning går till i praktiken. En miniräknare används för att det inte ska bli några missförstånd (i Kina betyder sistin 60 och sisti 16, för det mesta). Först ser jag chockad ut för det hutlöst dyra priset och sedan ger jag bestämt tillbaka miniräknaren med ett skambud på ungefär en tiondel av priset. Här ska jag köpa en sjal och jag tror hon började på 1000 yang (ca 1000 kr) och sedan snabbt ”special price for you” och vips är det 500. Jag tror jag betalade 80 i slutändan.

Vi såg mycket kultur i Peking och bland annat var vi på Sommarpalatset utanför staden. 1888 blev detta sommarresidens för änkekejsarinnan Cixi, som var regent i praktiken i Kina i slutet av Qingdynastin.

Som den sportnörd jag är ville jag se Fågelboet där inga svenskar tog några guld under Peking-OS året innan. Före OS fruktade jag ett nytt kinesiskt under, men även om de vann många guld, så var det inte med omänskliga resultat. På damsidan har både kinesiska simmare och friidrottare haft glansperioder som lämnat en bitter eftersmak. Världsrekordet på 10000 m som sattes 1993 står sig fortfarande ingen har någonsin varit i närheten av det. Doping och diktaturer, ja vi har hört den förut.

Slutligen: Ett land som inte tar hand om sina människor, tar inte heller hand om sina djur. Peking Zoo var verkligen vidrigt och jag grät hela vägen därifrån. För er som undrar vad i helskotta jag gjorde där så kan jag säga att vi ville se pandorna och hade av någon anledning fått för oss att det inte skulle vara såhär hemskt.  I Kina har man påhittade jobb för arbetslösa och på restauranger kan man ha en flock av servitriser vid bordet som gör allt för att ta upp din beställning. Detta är otroligt störande och om man vill hitta på meningsfulla jobb till folk så är det ett utmärkt sätt att anställa dem på Peking Zoo. Där kan se se till att folk inte kastar saker på djuren för att de tycker att de är tråkiga när de bara ligger utslagna i hettan.