Det finns så oerhört mycket att göra i Berlin. Det är med andra ord inga som helst problem att ta med dina ungar hit och försöka hitta saker att göra. Vi anpassade oss efter en sexåring och en tioåring och ville ge dem en historisk överblick samt roliga aktiviteter för dem. Jag tycker såhär i efterhand att det blev en mycket bra mix. Här har jag skrivit om ett spel vi spelade och här om den historiska biten av vår resa. Här kommer allt det andra vi hann med, vilket såhär i efterhand ter sig som rätt så mycket. Lägg där till goda middagar på trevliga ställen!
På Kurfürstendamm är det Kaiser-Wilhelm-Gedächtniskirche som är den stora sevärdheten. Den sönderbombade kyrkan och den nya runtomkring. Den nya, kallad Lippenstift und Puderdose (läppstiftet och puderdosan, för att de ser ut som det) är oerhört ful på utsidan, men oerhört vacker inifrån. Till och med barnen var tagna av skönheten inne i kyrkan med det säregna blå ljuset. Du kan se dem sitta och njuta på en bänk längst fram.
Det stora varuhuset KaDeWe är en attraktion i före detta Västberlin, men här har jag varit förut, så vi sprang bara igenom det (i jakt på ett café som inte fanns). Dessutom var vi inte inne på lyxshopping den här gången. Vackert var det i nattljus med rosa rör i förgrunden.
Förutom att vara på murjakt, var vi i några andra stadsdelar än runt Kudamm. Här i en hipp del av stadsdelen Friedrichshain. Här fanns många barer och glasställen som alla skyltade med att de hade veganska alternativ. Stadsdelen ligger i före detta Östberlin och vi började här fundera på bostadsmarknaden i Berlin. Är det två marknader eller en? Flyttar folk från öst till väst och tvärtom? Vi har förstått att det är billigare att bo i stora delar av det som var Östberlin, men jag funderar också på om det finns psykologiska gränser här.
Förutom att vi besökte ett murmuseum valde vi ut två museum som vi trodde att barnen skulle gilla. Det första var dataspelsmuseet. Ett givet val! Fast det var inte barnen som tjöt av glädje först. Nej, det var pappan som hittade BurgerTime på en Intelvision. Spelet fanns även på Commondore 64, som jag hade, och även jag fick en nostalgikick. Det fanns massa olika spel från olika tidpunkter och det mysigaste var rummen ni ser ovan, som var olika 80-talsrum där dataspelen kunde stå. Ungefär här förstod jag varför museet hade en tvåtimmarsgräns.
De andra museet vi valt ut var spionmuseet. Här fanns det gott om interaktiva delar där barnen kunde krypa bland laserstrålar, leta efter glömda mikrofoner och prova en lögndetektor. Det var tyvärr lite väl lång kö till allt som var kul och vi vuxna hade inte så mycket tid över till att läsa på alla skyltar och sånt som vi gillar. 
Efter vår avbrutna promenad i 35-gradig hetta, besökte vi förintelsemonumentet. Här fanns det viss svalka och barnen fick upp lekångan en liten stund. Vi gick inte in så specifikt på exakt vad detta var monument för, för den lilla, men den stora förstod och kände att det var viktigt.
Drinkkultur är också kultur. Med affärer överfulla med tonic i olika smaker och från olika bryggerier, kan vi väl gått säga att en gin och tonic-trend råder i Sverige. I Berlin var det två helt andra drinkar som fanns absolut överallt. Det ena var Aperol spritz och det andra, som jag dricker på bilden, var den relativt nya drinken Hugo (jag kan vara helt ute och cykla om ny här). Dessa två drinkar gick att beställa överallt. Då gjorde man väl bäst i att göra det, ingen vill väl ha en dålig gin och tonic.
2 pingar
[…] Dataspelsmuseum i Berlin: Det blev inte bara murjakt i Berlin, vi besökte även ett dataspelsmuseum, som inte bara var roligt för barnen. Pappan, men även mamman, njöt av att får spela spel på 80-talet och hänga i uppbyggda miljöer från tiden då vi var barn. […]
[…] har varit vår senaste grej eftersom vi inte kunnat göra det på flera år. Nu har vi fått se Berlin och Paris genom ögonen på våra barn och det är verkligen fantastiskt. I sommar blir det lite […]