Feministbrud på kulturjakt i Agadir

Jag borde skrivit om vår resa till Marocko som kulturjakt för längesedan, men jag har inte riktigt vetat vad jag ska skiva om just Agadir. En resa som bara görs för att sola och bada handlar sällan så mycket om kultur. Men lite kunde vi i alla fall insupa. Agadir är en relativt ung stad eftersom den totalförstördes i en jordbävning 1960. Min svärfar var där på 70-talet och tyckte att det var otroligt modernt. Idag är det inte lika modernt, men i staden finns en fin stor strandpromenad och en fantastiskt trevlig marina med restauranger och lite mer exklusiva butiker (eller ja, Zara är väl inte så exklusivt, men för Agadir är det stort).

Vart du dig än vänder i Agadir ser du berget med den arabiska texten på. Texten betyder Allah, fosterlandet och kungen.

En dag tog vi en promenad långt bort i från stranden och då kunde vi se små pärlor här och där, bland annat denna moské.

Vi hittade en gågata full med restauranger efter en del letande (egentligen inte svårt att hitta, men med ett barn i vagn kan man inte alltid gå hur långt som helst). Här kunde Hugo springa fritt igen. Museet handlade om Agadirs historia och min man var sugen att kolla in det. En pigg son som suttit för länge i vagn fick honom på andra tankar.

Enligt Lonely Planet skulle det finnas en engelsk bokhandel i Agadir, men den hittade vi inte. Jag hittade den här bokhandeln och kunde köpa en målarbok till Hugo att leka med. Jag förhörde mig om marockansk litteratur på engelska och Fatima Mernissi hade de inte och några andra kvinnliga Marockanska författare kunde de inte heller skaka fram tyvärr.

Det som var lite tråkigt med staden var att det var så mycket som var vackert, men det kunde ramas in på ett absurt sätt. Här är vår vackra väg till stranden. Tyvärr förmörkades det lite av att behöva gå bredvid en kloak. Den var visserligen inte i bruk, men några offentliga toaletter längre ner hjälpte till att förmedla kloakkänsla med sin lukt.

Couscousen i Marocko är fantastisk! Jag undrar hur de gör den, jag skulle kunna äta den med sked och leva på det. Jag är inte så förtjust i sönderkokta grönsaker och russin i mat, så kvar blev bara kött och couscous i ovanstående rätt. I Marrakech fick man couscous som tillbehör till deras grytor och där var jag i sjunde himlen!

Jag blev förvånad över att Marocko hade sitt eget vin. Men som en fd fransk koloni borde det kanske vara självklart. Det var otroligt gott och jag köpte med mig en flaska vitt och en flaska rosé hem.