Jag såg i helgen Kalla Fakta om Julian Assange och bland annat Anna Ardin, som anklagar honom för att ha utsatt henne för sexuella övergrepp. Anna och en tjej till gick till polisen 2010 för att anmäla våldtäkt och sexuellt ofredande och det skulle bli början på en häxjakt som pågått i över ett decennium. Sverige anklagades för att vara ett feminismens Saudiarabien och Julian Assange bosatte sig frivilligt på Ecuadors ambassad i London i sju år, för att slippa rättegång i Sverige.
Anna Ardin har skrivit en bok om sina upplevelser, som jag ska läsa, så det här inlägget är mer reflektioner kring sexuella övergrepp, våldtagna kvinnor och hur man ser på sex och sexuella övergrepp i Sverige och i andra länder. I Sverige krävs inte penetration för att det ska klassas som våldtäkt och det är bland annat detta som retat upp folk i andra länder. Det betyder att kvinnor, utan hjälpmedel, kan våldta en man. Och en kvinna också för den delen. För mig känns det mer än rimligt.
Jag blev mycket berörd av dokumentären, som jag ofta blir nr det handlar om politiskt aktiva personer. Jag har full förståelse för att man kan bli så starstrucked att man utan omsvep låter en politisk stjärna bo hemma hos en. Jag har också förståelse för att man hånglar med honom, fast man kanske inte är jättesugen. Hångel och sex är inte en stor sak för de flesta svenska tjejer runt 30, men trots det vill såklart ingen göra det mot deras vilja.
Det verkar som om vissa har oerhört svårt att ta in att man frivilligt kan låta någon bo hos en och sedan anmäla personen för våldtäkt. I dokumentären visades bland annat ett rätt vidrigt hån från någon på Fox news som gjorde sig lustig över precis detta. Vi har kommit längre, jag kan inte tänka mig annat. Ändå, trots att vi nu vet att våldtagna kvinnor inte beter sig efter en viss mall, finns det kvinnor – till och med feminister – som ifrågasätter Anna Ardins upplevelser. Och inte bara ifrågasätter, utan gör hån av det. Inte alls bättre än snubben på Fox news.
Intervjun i @carinabergfeldt med den förorättade damen som upplåtit sin bostad och säng till Assange är rätt plågsam. Den som inte läst förundersökningen bör göra det. Att nu skriva bok och göra karriär på vad som beskrivs som övergrepp framstår som tveksamt.
— Anne Ramberg (@anneramberg) January 22, 2021
Jag trodde vi hade kommit längre 2021, i alla fall i Sverige. Det är dock tydligt att många är beredda att gå riktigt långt för att försvara någon de gillar. Men idag, över tio år senare, är knappast Julian Assange en hjälte längre, i alla fall inte för den stora massan. Ändå finns det kvinnor och till och med feminister som ger sig på Anna Ardin i offentligheten. Jag vet inte vad som hände i sovrummet mellan henne och Julian Assange, men att hon skulle göra karriär på våldtäksanklagelser, borde väl vara under allas värdighet att påstå?
Dokumentären borde säljas utomlands. Jag skulle gärna vilja ha ett annat lands vinkel på den. Vinkeln om de påstådda sexövergreppen möttes som sagt med hån och till och med anklagelser om att tjejerna skulle jobba för CIA. Svenska tjejer är sedda som lättfotade i många länder. Deras bild är förmodligen en bild som stämmer. Jag håller det inte för osannolikt att svenska kvinnor oftare har one night stands än kvinnor i andra länder (men jag har ingen aning). Det betyder inte att det bara är att stövla in på en krog i Sverige och dra med sig valfri tjej hem.
Tyvärr var det inte så att det bara var utomlands som Anna Ardin och det andra tjejen fick utstå hat och hot. Anna var till och med tvungen att fly landet för att undkomma det värsta. Det är helt sanslöst att det hände i Sverige bara för tio år sedan för att hon hade mage att anklaga en superstjärna för övergrepp. Nu ska jag läsa hennes egna ord och återkomma när jag läst boken.
