Av Timbros små skrifter och essäer har flera ett jämställdhetstema. Jag har läst Susanna Popovas ”Du ska inte behöva be en karl om pengar till silkesstrumpor” som är en essä om den liberala feminismen jämförts med radikalfeminismen. Det är den tredje essän i en serie om tre med Selma Lagerlöfs Hem och stat och Peter Alestigs Att utbilda en kvinna som de andra två.
Susanna Popovas tes är att den första vågens feminister blev feminister för att de ville ha en möjlighet att tjäna egna pengar och vara självförsörjande. Hon menar att de hade dessa rättigheter på medeltiden, men att de senare succesivt dragits in, i alla fall förgifta kvinnor. Stockholmsäktenskap blev ett fenomen, mest för att man tyckte att det var lustigt med det syndiga levernet, medan verkligheten bara var den att kvinnor ville kunna försörja sig själva. På 70-talet kom radikalfeminismen och Popova menar att den förstörde mycket av kvinnokamp. Att göra det hela till en fråga om ett kollektiv gjorde att individen och alla individuella strävanden blev osynliggjorda.
Den här essän var intressant och jag har länge tänkt att Susanna Popova och jag inte ligger så nära varandra i vår feminism, men i den här skriften håller jag med om mycket. Jag tror att det är viktigt med liberal feminism för att stärka kvinnor och kan få så många som möjligt att stå på egna ben. Sedan tycker jag att Popova är lite väl kategorisk och så svart och vit är inte den feministiska kampen. Mycket smälter ihop och framförallt är inte feminister någon som antingen tycker det ena eller det andra.
