Boken kom i svensk översättning först 2003. Assia Djebar är ständig kandidat till nobelpriset, och en person som jag är nyfiken på, men inte tidigare läst. Så om hon nu får nobelpriset imorgon kl 13, så har ni här ett bevis för att jag har läst henne före hon fick priset.
Kärleken, kriget är en berättelse om de algeriska kvinnorna och deras förhållande till den franska ockupationen. Vissa kapitel handlar om kriget och andra om kärleken. Förhållandet till fransmännen är lite dubbelt i och med att många flickor får möjlighet till bättre utbildning och mer frihet i de franska skolorna. Samtidigt är det en ockupation de inte har bett om. Många röster i boken tillhör krigets förlorare; kvinnor som förlorat sina söner, kvinnor som själva blivit tillfånga tagna och kvinnor som tvingas leva under förtryck. Frihet är också något komplext. Frihet efter ett långt krig med många stupade som lämnar kvar en stor sorg hjos de överlevande. Eller frihet från förtyck samtidigt som kvinnogemenskap från byn man kommer ifrån, går förlorad.
Jag tyckte mycket om den här boken. Jag trodde först att den skulle vara tung och svårläst, men när jag läst ut den efter tre dagar då kan jag konstatera att jag fängslades av den och trots det tunga budskapen så var den inte alls svårläst. Språket, naturskildringarna och berättelserna om kvinnornas öden var fantastiska. Nu har jag läst en bok av Djebar och jag har inte funnit någon anledning till att hon inte skulle få priset imorgon!
Läs mer: Leopard förlag, Adlibris, Bokus, SvD, Kulturdelen
