Jag har äntligen läst ut den mer än tjocka tegelstenen Mandarinerna av Simone de Beauvoir. Den nämns som en nyckelroman och det ska gå att läsa in henne själv, Albert Camus, Nelson Algren och Jean-Paule Sartre i huvudpersonerna. Boken har belönats med priser och är de Beauvoirs mest kända roman.
Boken känns stundtals om en enda lång dialog mellan olika personer och det var mycket tröttsamt eftersom det var många olika personer att hålla reda på. Det finns visserligen finns en personförteckning, men det hjälpte inte, i alla fall inte i början (det första 500 sidorna). Det handlar om litteratur, kommunism och sex/kärlek. Det är kärlek och passionerat sex över relationsgränserna och det inkluderar mycket svartsjuka. (För en bättre beskrivning av handlingen rekommenderar jag någon av boksajterna nedan, för mig var det precis så här rörigt.)
Jag vet inte vad jag ska säga om den här boken. Det är Simone de Beauvoir som skrivit den så jag vill bara älska den. Men den var jättetråkig och jag var tvungen att sätta upp ett mål om trettio sidor per dag för att komma igenom den. Jag kände mig också obildad eftersom jag inte kunde läsa in någon av ovanstående personer med säkerhet och dessutom lite utanför för att det känns som att det är något alla andra har förstått som inte jag begriper. Fast det kanske inte är så?
6 pingar
[…] var det ny månad och jag kan konstatera att av förra månadens måste-böcker har jag läst Mandarinerna av Simone de Beauvoir och Adams arv av Astrid Rosenfeld. Jag har dessutom läst flera […]
[…] Mandarinerna av Simone de Beauvior Blonde av Joyce Carol Oates […]
[…] var filosof och författare och hennes främsta verk var Det andra könet (1949) och Mandarinerna (1954). Den sistnämnda handlar om hennes och Jean-Paul Sartres liv i Paris […]
[…] 9. Läs en bok som har över 600 sidor: Mandarinerna av Simone de Beauvoir […]
[…] har läst några existesialister förut; Simone de Beauvoir (Mandarinerna), Jean- Paul Sartre (Äcklet) och Kenzaburo Oe (Tid för fotboll) och jag gillade inte någon av […]
[…] av Samurajerna. Den var alldeles för teoretisk och svår för min smak, precis som jag tyckte om Mandarinerna. Jag borde inte läst boken på tunnelbanan utan snarare i ett långsamt tempo utan störning från […]